Aftonbladet – 31 januari 1850, sida 2

hänfört till naturläran, är blott en gren af den mas thematiska stammen. Naturvetenskaperna höra ej numera till det akademiska studiet; de få ej heller börja först vid gyrh-nasium. I en tid, då allmän medborgerlig bildning måste grundläggas redan i skolorna, får man ej från de lägre undervisningsverken utesluta ett kunskaps ämne, som så obestrideligen är allmänt och medbeorgerligt. Beträffande såväl möjligheten som utförssättet af naturalhistoriens behandling i elemeniarläroverken ådagalade talaren, huruledes de grundlagar vår ännu gällande skolordning fastställt för all undervisning i alla hänseenden äro lämpliga och bjudasde vid paturstudiets bibringande. Enligt dessa fordringar uppkomma 4 stadier. . På den första skall uppmärksamheten fästas, hvilket i afseende på naturalhistorien skedde derigenom att läraren för barnen förevisade de märkvärdigaste naturföremål, lemnade berättelser om dessas natur och lefnadsförhållanden, samt i det unga sinnet inskärpte både håg till och uppmärksamhet på företeelserna inom den synliga naturen. På det andra stadiet borde minnet och faltningsgåfvan öfvas: bärtill äro utvandringar i den fria vaturen, aktgifvande på dess särskildta skapelser och uppfattning af dessas artbeskaffenheter de lämpligaste medel. Bestämning af vexternas och djurens namn, bibehållandet i minnet af deras olika former och egenskaper, är på gossens ståndpunkt för det yttre och inre sinnet den yppersta friskgymnastik. Den tredje utvecklingsgraden afser att förslåndet målte skärpas; i naturalhistoriens stadium sker detta genom att, efter sålunda vunnen öfversigt af organismernas mångfald i yttre bildningar, låta lärjungarne taga kännedom af det organiska lifvets inre grundelementer och följa med dessas utveckling till de mera sammansatta delarne, att från det enskildta uppstiga till det allmänna och se lifvet både i dess början och i dess verksamhet. När så det sista stadiet har till uppgift att utveckla sjelfverksamheten under vana vid eget ihärdigt arbete, så befordras detta mest och bäst genom att till begrepp af system sammanknyta allt, som på de föregående stadierna varit föremål för yttre och inre uppmärksamhet, ett sammanknytande, som mer än något annat fordrar och uppmanar till e et ihärdigt arbete. Talaren antydde slutligen i korthet buruledes de särskildta grenarne af naturvetenskapen borde succedera hvarandra och huru de inom olika läroverk borde lämpligast fördelas. Naturvetenskaperna hafva hittills varit ringa aktade äfven i det land, som är Linng och Berzelii fosterland; dess rum i skolan är knappast funnet, dess idkare tillbakasatte. I en tid; då allt sträfvar till jemnvigt, kunna dessa kunskapsgrenar ej beröfvas delaktighet i skola och stat. — I Posttidningen, för i går läses följande : Om 28 Regeringsformen. Till den berättelse om med. doktor Lamms anställning såsom adjunkt vid härvarande Caroinska institut, hvilken först af Svensk Ecklesiastiktidning och derefter af P. T. den 28 Jan. blifvit framlagd, må, sedan red:s uppmärksamhet dervid biifvit fästad, läggas, att sökanden fick öfver sundhetskollegii sednaste utlåtande ingifva underdånig förklaring och gjorde dervid de påminnelser: att, då 23 RF., efter ordalydelsen uppfattad, endast afser sådana civila embeten och tjenster, å hvilka Korungen utfärdar fullmakt, detta lagrum icke kunde hafva afseende på lägre befattningar, hvilka endast af ett embetsverk tillsättas genom förordnande och aflönas med arfvode, enär ock för de förra strängare befordringsgrunder kunna och böra följas, än de, som kunna vara erforderliga för de sednare; att, beträffande den af sundhetskollegium åberopade 2 i K. förordningen om mosaiska trosbekännares skyldigheter och rättigheter den 30 Juni 4838, S:s anda och sammanhang visa, att här endast är fråga om undervisningsverket. sedt från en strängt kyrklig eller religiös: synpunkt (folkskolor o. d.), men ej om en praktiskt vetenskaplig läroanstalt, såsom K. Carolinska institutet; att dessutom, enligt bilagdt intyg, den praxis de sednare åren utbildat sig, att adjunkter vid Carolinska institutet, äfven då de varit förordnade att professorsbefattning förestå, i sjelfva verket icke deltagit i öfverläggningarne och bestuten vid professorernas sammankomster; att kollegium råkat förbise dels det relativa ringa antal af svenska medborgare, som tillhöra en främmande trosbekännelse (ungefär !3000 af hela svenska befolkningen), dels att icke mindre än trenne särskilda medicinska undervisningsanstalter finnas i riket, i följd hvaraf den slutledning väl snarare bordt följa, att äfven, om en eller annan adjunktur förr eller sednare blefve med främmande trosbekännare besatt, sådant dock svårligen komme att föranleda dertill, att professorsämnen komme att saknas, utan att dock sådana skulle behöfva sökas bland privatpraktici, såsom ofta hittills varit fallet; att det både för undervisningen och sjukvården vore gagneligast att deras bestridande öfverlemnas åt dem, som erhålla förord af den auktoritet, som pröfvar den vetenskapliga förtjensten. De af doktor Lamm så väl i de underd. besvär ren, som i nyssherörde påminnelseskrift, åberopade prejudikater för främmande trosbekännares förordnande till att bestrida civila embeten, voro: 41) att doktor Friedländer varit förordnad till stipendiat i fältläkarecorpsen och vid trenne tillfällen dessutom: att förestå extra bataljonsläkeretjenst vid XK. lifbe väringsregementet ; 9) att doktor Levertin under ett lårs tid förrättat bataljonsläkaretjenst vid K. M:ts i flottas Stockholms station; 3) att med. ph. kandidaten Benzow varit förordnad att såsom biträdande läkare tjenstgöra vid den i Skåne 41848 sammanidragne armåcorps; 4) att juris utriusque kandidaten i Philipson fått rillstånd att vara anskultant i K. M:ts och rikets Svea hofrätt samt e. o. kanslist uti K. M:ts justitierevisionsexpedition, samt 3) att hr I Rouget de S:t Bermine är lärare vid K. krigsakaidemien å Carlberg. I Werml. Korresponten läses följande uppI satts ans; kommunikationernas vigt i aniedning