Aftonbladet – 31 januari 1850, sida 2

nn nn nn nt 20 rdr, sju 43 rdr, ellofva 40 rdr, samt 37 personer 4 rdr, allt bko. Dessa medel öfverlemnades till församlingarnes pastorer den 28 H. K. H. Kronprinsens namnsdag, för att enligt förteckningarne utdelas. — 1 stället för hr lagmannen och ridd. J.A. Björk, som nyligen utträdt ur kongl. Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk, har till ledamot blifvit invald hr rådmannen L. A. Weser. : — — Vid det till i dag utsatta förhör med ryttmästaren Hammarskölds borgenärer, inställde sig en talrik samling, som uppgåfvo sina fordringar, hvarefter samtlige förenade sig uti de redan gjorda ansökningarne om boets försättande i konkurstillstånd, med undantag. af bokhandl. Huldberg, hvilken uppläste ett längre anförande deruti han, å handl!. i Fahlun Carlssons vägnar, bestred ansökningarnes bifaliande, hufvudsakligen på grund af den af hr Morin företedda fullmakts beskaffenhet samt den förmodan att hr ryttm. som bortrest med behörig permission och lagligt pass nog torde återkomma och ordna -ina affärer. Utan afseende å detta anförande beviljades konkursånsökningarne, hvarefter fråga uppstod om väljande af gode männen. Härvid utsågs, efter öfverläggning, ryttmästaren baron W. F. Tersmeden enhälligt till god man, och uppdrogs åt honom att till viss dag sammankalla borgenärerne, för att öfverenskomma cm huru många och hvilka af borgenärerne skulle till bestridande af berörde befattning ytterligare föreslås, om utgången hvaraf i cag åtta dagar anmälan i Kgl. Hofrätten skulle göras. Vid lottning af målet tillföll detsamma assessoren Järtas rotul. — Summarisk uppgift till svenska läkaresällskapets protokoll, tisdagen den 29 Januari 1830, ang. sjukdomtillståndet i hufvudstaden lunder sistförflutne vecka: Sjukdomsfreqvensen och sjukdomsformerna desamma som under föregående veckan, flera fall af svårare nerffeber. På K. Seraphimer-lasarettet: hufvudsakligast gastriska och gastrikt-nervösa febrar. På K. garnisonssjukhuset: sjukligheten något ökad; diarrbeer, anginer, katarrher och några lunginflammationer. På provisoriska sjukhuset: 9 nya fall af koppor. På allmänna barnbördshuset: underlifsinflammationer. På Pro patria: ett fall af mani; i öfrigt friskt. — Vid Pedagogiska Föreningens högtidsdag sistl. lördag, som bevistades af H. K. H. Kronprinsen, höll: först hr lektor Elmblad ett tal, om undervisningens och uppfostrans id6, såsom det mål hvars närmande föreningen eftersträfvar. Derefter höll lektor Elfving ett föredrag hvari Ihan framställde nödvändigheten, om ett bättre och lyckligare slägte skall uppstå efter oss, att mödrar i allmänhet mera vinnlägga sig om sina barns uppfostran; men i synnerhet att den nuvarande generatioaen så uppfostrar sina döttrar, att dessa en gång såsom mödrar må äga de egenskaper, deras vigtiga bestämmelse kräfver. Tal. uppmanade derföre fåder och mödrar, men i synnerhet de sednare, laf hvilka döttrarnas uppfostran hufvudsakligen beror, att söka i sitt hus iakttaga en så exemplarisk vandel samt en sådan anordning af barnens hela omgifning, att de späda sinnena genom efterdömet må lära allt godt, så väl i religiöst och sedligt, som i estetiskt och andra afseenden. (vModrens förnämsta uppostringsmedel är exemplet; — hon skall lingjuta sin själ hos sina barn. — Den estetiska Ibildningen grundlägges bäst derigenom, att barnet i! all sin omgifaing skådar ordning, ädelhet och behag).. Kunskaper och färdigheter bibringar modren så långt hon kan; derefter vidtager Skolan, hvars! trogna medbjelparinna, i det hela af flickans upp-i Ifostran, hon städse fortfar att vara. Skolan börj hos den unga gvinnan fortbilda praktisk kristendom,: ren sedlighet, förstånd och omdöme, estetiskt sinne och ädelt väsende; jemte det hon meddelar verkligt, gagnande, själsodlarde och prydånde kunskaper och ; färdigheter. — Tal. ansåg att våra nuvarande qvinnobildningsanstalter, i synnerhet de högre, motsvara i allmänhet icke sitt ändamål: åt den religiösa och sedliga bildningen egnas icke nog allvar; man bibringar förfining mer än förädling, talanger mer än sinnesodling; minnet uppöfvas på förståndets be-. kostnad; undervisnpingsmetoderna behöfya förbättras; l vissa läroämnen utbytas emot andra; den estetiska bildningen är i åtskilligt förkonstlad. Allt detta bör! reformeras; men dervid möta tvänne hinder: först, föräldrarnes fordringar, som ofta icke äro de ändamålsenligaste; för det andra, brist på undervisningsförmåga hos lärarinnorna, härledande sig deraf, att de sjelfva icke varit i tillfälle att vinna bildning för! sitt yrke. Till undanrtödjande af dessa hinder, fordrade talaren, i likhet med hvad flere aktningsvärde fosterlandsvänner före honom påyrkat, att staten, som: är oberoende af de enskildes omväxlande fordringar, måtte upprätta mönsterskolor för qvinnouppfostran, samt dermed förenade bildningsanstaller) för blifvande lärarinnor. I Magister N. F. Andersson uppträdde derefter och riktade i sitt föredrag om nalturalhistoriens vigt och behandling vid elementartäroverken upp-! märksamheten, dels på den grad af bildning och förädling, som hos den enskilda menniskan befordras af insigten i naturens lagar och fenomener, dels på den method, hvilken, i öfverensstämmelse. med vår tids pedagogiska åsigter, kunde synas för detta kunskapsämnes utveckling lämplig. Talaren började med att gendrifva några af de inkast, genom hvilka naturalhistoriens motståndare hittills lyckats förhindra denna kunskap: upptegande bland skolans undervispingsämnen. Han uppvisade att naturvetenskaperna ej mera ega ett useslutande praktiskt innehåll, mera än t. ex. språkstudierne, samt att de, djupt och sannt fattade, omöj!igt kunna leda hvarken till egoism eller materialism. Lika litet befordra de atheism, anslå endast känslan eller betaga sina idkare hågen till allvarliga sysselsävtningar. Naturvetenskaperna tvärtom både behöfva och uppmana till sann religiositet; på hvarje grad af insigt i naturens former, väsende och lagar framställer sig sjelfmant nödvändigheten af att tro på en alltings urkälla; fysikaliska grunder, klimatförhållanIden och adstracta naturlagar bestämma blott litet af lifvets fenomener, de verka altid ensidigt och kunna ej bestå utom i sammanhang med:och såsom följd af något ännu bögredoch ursprungligare. Naturve tenskaperne egaevt oändligt innehåll; betraktaren, tänkaren och snillet hafva alla derstädes fält för sin baundran, sina spekulationer, sin kärlek och vård; et i sia sanning är icke heller något lösm finan larindcitafar tat nrfnx tex cotälnns