Aftonbladet – 30 januari 1850, sida 1

MM X X VW mm jäbekbkbe VII: Följande förmiddag, helt tidigt, inträdde tilt konungen hans andra, kanske ändå mera gynnade gunstling, baron Gustaf Mauritz Armfelt. Han såg upprörd ut och den ton hvarmed kan hos monarken amhöll om nåden att få framföra en underdånig anhållan var brådskande och något sväfvande. Hvad står på?, frågade kungen i en ton midt emellan munterhet och allvar. Ack, Ers Maj:t! yttrade Armfelt. Ett ungt fruntimmer infann sig hemma hos mig, just då jag stod i begrepp att åka upp till slottet. Hon bad, under strida tårar och djupa snyftningar, att jag för Guds skull måtte anmäla henne till företräde hos Ers Maj:t. Jag bjöd henne en plats i min vagn, den hon med tacksamhet antog, och hon väntar nu derute i drabantsalen.n Hvem är det unga fruntimret?a frågade kungen. Jag vet icke om det ej vore bäst att hon inge säga det sjelf, genmälde Armfelt, dragande på orden. ;Men jag vill veta det nu, yttrade Gustaf bestämdt. Det är en helt ung fröken, som kallar sig Clara Mentzer, svarade baronen; jag har aldrig örr hört det namnet., 3 . Clara Mentzer! utropade kungen. pHal... ag vet . . . jag vet! Låt henne genast. komna inl Efter några ögonblick inträdde Clara, räd ch försagd, med förgråtna och af förläg net edslagna ögon. Hon stannade vid dörren oviss wuru hon skulle framställa sin anhållan. Men kungen giek emot henne med en väpig min, fattade hennes hand och sade: Kom värmare, mitt barn, och frukta icke.n Den unga flickan lät sig af kungen föras långt ram i rummet, men när han då släppte hen