Aftonbladet – 29 januari 1850, sida 2

len fånge, störtad i olyckans djup, ömkad af! några, begabbad af andra.n Schröderheim ryste. Efter en paus yttrade han: Vågar jag fråga huru ers majestät fått veta... Af grefvinnan Umanoff har jag fått veta allt, inföll kungen. Denna lysande dam är den olyckliga Clara Fiandts äldre syster, som af en i Petersburg bosatt rik tant blifvit upptagen och sedermera gift med en af Rysslands rikaste magnater. Blilfven enka efter några och tjugo års äktenskap, håde hon begagnat den första tiden af sin frihet för att resa till sin fosterbygd Karelen och der spana efter sin olyckliga syster. Major Fiandt hade, redan samma år som Clara rymde, dött af sorg. Ingen hade hört det ringaste af den försvunna. Men grefvinnan, som hade penningar till öfverflöd, satte allt i rörelse för att orm möjligt återfinna den förlorade. Snart fick hon veta, att Liffman haft en egendom äfven i Savolax, och hon skyndade dit. På denna egendom, som redan i många år varit i andra händer, fann hon icke den olyckliga Clara; men hon fick veta, att en enkefru Mentzer hade, ända till för ett par år sedan, bott der i granhskapet, och hos henne hade den af Liffman öfvergifna unga frun vistlats. Och hon lefver? frågade Schröderheim. Nej; men man har skriftliga bevis, bevis, dem jag nyss haft i mina händer, på att hon lefde när hennes äreförgätne man gifte om sig, och ännu halftannat år derefter. Ios fru Mentzer dog hon och denna uppfostrade hennes dotter Clara såsom sin egen, kallande henne fröken Mentzer., sOch fru Mentzer är död? frågade Schröderheim ånyo. Jan; svarade kungen; hon hade dött redan ett år före grefvinnans återkomst till Finland. Men, så hör då vidare, min käre Eis, och du skall förnimma sanningen af det svenska ordspråket: Upp skall det upp vill. Schröderheim som var idel öra, lyssnade med den mest spända uppmärksamhet och Gustaf fortfor: