Aftonbladet – 29 januari 1850, sida 2

i allmänna tidningarne, framdeles komma att för de influtna medlen lemna behörig redovisning.n — Från Wexjö skrifves: En beklagansvärd olycka och hård pröfning drabbade den åldrige egaren hr generalen och kommendören m: m. Hederstjerna natten till den 20 dennes kl. 12—2, då en häftig eldsvåda plötsligen ödelade hela den vackra karaktersbyggnaden på Osaby med all deri förvarad dyrbar lösegendom. Det har ännu icke med säkerhet blifvit utrönt huru elden uppkommit. — I Snäll-Posten, läses: Kongl. porra skånska infanteriregementet, som utgör en del af ockupationscorpsen i Slesvig och hittilis-haft sin station i Aabenraa, har den 10 dennes blifvit aflöst af norrska jägare och förflyttadt till Flensborg., — Utdrag ur ett bref från Böda på Öland, dat. den 49 Jan: — — — — Vi hafva nu en sträng vinter; postfarten häremellan och Gottland har hela denna vecka varit afstannad, emedan isen i hamnen är så fast, att man ej kunnat brånga sig ut med postfartyget. — — — — (C. P.) — I går firades inom en enskild krets här i hufvudstaden n högtid, som vi, i anseende till de dervid sammanträffande sällsynta omständigheter, tillåte oss att offentligen omnämna såsom varande af serdeles intresse. Det var ett guldbröltop emellan hr grosshandlaren Gustaf Nettelbladt och hans fra, född Ulrika Starbus. Deras son, hr stadsmäklaren Netielbladt, jemte hans son bade till firande af denna högtidliga dag inbjudit en samling af deras härvarande talrika slägtingar och vänner till en festlig måltid, som äfven illustrerades af några bland våra förnämste sångares närvaro. Hvad som kunde väntas vid ett sådant tillfälle var ett vackert tal af färsamlingens kyrkoherde (br doktor Wallin) samt sång och verser; men något som härvid serskildt förekom och som kanske icke inträffar e gång på flere sekler var, att bland dei sällskapet isärvararnde befunno sig sex personer som hade varit gäster på det åldriga parets första bröllop, samma dag för femtio år sedan, och att en bland desse, en man öfver 80 år gammal, hade för tillfället författat ett poem, hvilket vid uppläsningen genom innehållets värma och känsla rörde en stor del af den åhörande samlingen tiil tårar. Detsamiaa var äfven fallet med ett annat poem, för tillfället förfatiadt a! br Jolin, hvilket afsjöngs af en qvarleit på melodien: Sörj ej den gryende dagen förut etc. Det hela bar en stämpel af enkel bjertighet, som hos alla närvarande skall efterlemna det angenämaste minne af denna dag.