Aftonbladet – 29 januari 1850, sida 2

SS nenreaseA nn Att detta ytterligare afligsnande, denna förlängda skiljsmessa skulle vara ett åskslag för den arma Clara, begripes jätt. Men hvad man har svårare att begripa, är att Liffman, som under fortsatt brefvexling med sin unga hustru blifvit underrättad att hon födt honom en dotter, det oaktadt ingick nytt gifte i Pomern, fastän hans finska maka änau lefde. Tvegifteln ropade Schröderheim, bleknande. Alldelesn, återtog kungen. Den unge legationssekreteraren hade gjort bekantskap med geheimerådet von Gränheims dotter, som var omätligt rik, men mycket ful och obehaglig, såsom vi alla här hafva dagligen tillfälle att erfara. I Pomern, äfvensom i Sverige, hade Liffman håillit sitt första giftermål fullkomligen hemligt; och då det icke der såsom här lärer, i fråga om ingående af äkta förening, vara så strängt med hinderslöshetsbevis, lyckades det fullkomligt för den vackre och inställsamme fremlingen att vinna både den unga fröken v. Gränheims och hennes föräldrars samtycke och bröllopet firades jemt femton månader efter den dag, då han i Savolax blifvit vigd med Clara Fiandt.n Förfärligt! utbrast Schröderheim. Kungen återtog: I tio år qvarblef Liffman i Pommern, men återkallades 1781, då han hitkom med sin fru och tvenne minderåriga döttrar. Det var straxt efter hemkomsten som han blef adlad och valde det vackra namnet Rosenbjelke. Du vet sjelf, Elis, huru hans ovanliga snille, hans duglighet och mångsidiga talanger under dessa sednare nio åren tillvunnit honom icke blott min kungliga bevågenhet, utan äfven mångas beundran ja, hela nationens uppmärksamhet samt förorsakat hans hastiga uppstigande på ärans trappa från det ena steget till det andra. Dock mot den, som så nedrigt kan svika, förtrampa, förråda hjertats heligaste pligter, kan lyckan icke annat än å sin sida vara svekfull och förrädisk ; i dag är Rosenbjelke konungens högtbetrodde man, riksråd och riddare af flere inoch utländska ordnar — i morgon är han