neabrikater, hvilkas tillverining förut skyddades af en införseltull af 40 procent af varans värde. Det finnes i Irland en särskild societet för linnetillverkningsförädlingen. Dess sekreterare, Mac-Adam, har offentligen förklarat, att linnefsbrikerne gått framåt i stället för tillbaka; sedan skycdsiullen borttogs. Slutligen upplyses det af exportlistorna från heia Enbogland, att exporten under dessa år varit i tilltazande i stället för att aftaga. D-ssa underbara förhållanden, hvilka gifvit fribandelns försvarare den I triumf, som dess motståndare väntade sig, hafva icke mer än en enda möjlig förklaring. Vid samma tid, eller omkring år 1825, som Huskisson började införa frihandelssysteme:, hvilket derefter mycket långsamt fortgick, ända will år 4846, I då detta märkvärdiga verk fullbordades, började äfven jernvägarne anläggas. Ingen, utom måhända ; Huskisson sjelf, anade då, att dessas anläggning skulle hafva en sådan verkan. Bland alla de stora statsmän, som England haft, var det ingen, som så tillhörde den nya tidens grundsatser som Huskisson. Han var född bland medelklassen och tillhörde icke ! Englands adel. Han vistades i Paris under 4789 :ärs revolution och lefde der bland Frankrikes lärde. I Det säges att han ifrigt deltog i denna revolution (och tillochmed att kan var med att storma Bastiljen. Såsom parlamentsledamot satt han för Liverpool, en af de förnämsta handelsstäder i verlden. Emedan han tillhörde Cannings frisinnade parti i parlamentet, erhöll han ej någon högre plats i ministeren, förr än efter Castlereaghs död, hvarmed det gamla systemet och reaktionen förlorade sitt förnämsta stöd. Menp knappast hade han erhållit fast fot i ministeren, förr än han började det verk, som gör honom till Englands Colbert, grundläggaren af ett alldelesnytt handelssystem, det enda, som låter förena sig med den nyare tidens civilisation. Om han äfven icke fullt insåg, så anade han dock sannolikt, att uppfinningen af jernvägarne stod i det aldra mnärmaste sammanhang med det handelssystem, hvars skapare han var; och detta var ett märkvärdigt öde, att, då han icke ville vara frånvarande vid invigningen af den första jernväg i England, den emellan Manchester och Liverposl, krossades ban vid den första profresan på denna iernväg. under hjulen af en af vagnarne. Det var Marcus Curtius, som störtade sig i djupet, då han riddade fäderneslandet. Efter Huskisson omvexlade visserligen Whigoch Toryministerer; men frihandela var så understödd af den allmänna opinionen, att Perl. som alltid rådfrågade densamma, nödgades öfvergifva aristokratien, och öfvergå på de liberalas sida. Peel hade mera. politiskt mod än någon annan engelsk minister före honom haft; och det var han som år 4842 vågade upphäfva spanmålslagarne, hvilka man ditritls ansett för Englands palladium samt vttersta grundvalen för dess makt och dess inre välstånd. Med dessa lagars fall, och genom det understöd, som manufakturerna derigenom vunno, egde åkerbrukaren rätt att fordra, att äfven skyddstullen för mäånufakturerva skulle borttagas; och detta skedde år 4846. Imedlertid bade, under hela denna strid af nära 20 är, emellap det gamla och nya handelssystemet, genom en besynnerlig skickelse jernbaneanläggningarne utvidgad till en förvånande grad utan att någon syntes ana, att dessa båda förändringar hörde tillsammans såsom. själ och kropp. Men jernvägarnes införande skedde visserligen icke utan strid. När och hvar har icke hvarje stor sak haft sina fiender? Jernbanorna hade sina vedersakare, liksom den fria handeln. Regeringen och parlamentet förhöllo sig, under denna tid, alldeles passiva i jernvägsfrågan. De införde icke: en gång en expropriationslag uti England; och sannolikt har i intet land jernbanornas anläggning mött så stora hinder, som i England. Men man ser häroch i denna stund, hvad upplysningen vill säga inom medelklassen; ty i England förstod man skillnaden emellan den direkta och indirekta vinsten af en anläggning, hvilken uppfattning småningom utbredt sig till alla länder — utom måhända till vårt eget kära fådernesland, der man icke synes förstå den — och numera utgör denna skillnad den egentliga grunden för jernbanornas utvidgning på kontinenten. Vid samma tid, som frihandelssystemet var fulländadt i England, var i det närmaste ett jernvägsnät anlagdt. i alla Englands industriella trakter. Att dessa två föräadringar inträffade och föregingo alldeles uuder samma tid, räddade England, som otvifvelaktigt genom frihandelssystemets införande, derest icke jernvägsnätet i England vid samma tid hade varit i det närmaste fulländadt, skulle sett sin industri, sitt åkerbruk, sina manufakturer och sin handel derigenom falla, samt ministåren tvungen, att liksom Ryssland under kejsar Alexanders tid, hvilken gjorde samma försök, återgå till det gamla probibitiva systemet, hvarom nu i England icke mer kan blifva fråga. Men mitt bref har blifvit för långt; och jag skall i mitt nästa söka utveckla det sammanhang, som i England visat sig vara emellan frihandeln och transporternes beskaffenhet i ett land. C.. TETR TiS Krexe: