Aftonbladet – 28 januari 1850, sida 2

skonade henne från någon vidare fråga, men skyndade att uppsöka grefvinnan Umanoff. Med en artig bugning och några förbindliga ord, angående det nöje han haft af hennes sällskap, lemnade han den unga flickan tll grefve Umanoff, som genast bjöd henne sin arm, medan den för Clara okände fattade grefvinnans och aflägsnade sig med henne, så att ingen skulle höra hvad de talade. Clara, som till sin egen obegripliga förundran, hade på en stund helt och hållet glömt, att någon med namnet Rosenbjelke funnes till i verlden, erinrade sig det nu så mycket lifligare och blef, från att vara så glad och roande, nu så fåordig och förstämd, att deuw unge älskvärde grefven förgäfves bemödade sig att få ett samtal i gång. Vågar ni qvardröja längre, min grefvinnav? hviskade kungen. Är ni väl rätt säker på, att de icke fara hem förr än ni?, Fullkomligt säker, så länge vi hafva nåden af era Maj:ts härvaropy. Men sedan ?, ,Sedan skall jag med min skydd ing skynda hemp. Förlåt mig, min grefvinna, men det är icke rätt väl uttänkt. Ni kunde hinna till porten på samma gång som de, och betänk att ni skulle ju vara sjuk i afton. Sed:n kunde de sakna och ropa flickan, innan hon ännu hunne omkläda sig, och jag förestä!ler mig att ett ytterst obehagligt uppträde då kinda ega rum, ty jag kände henne darra som ett asplöf vid deras åsyn. Ers Maj:t är, som altid, lika vis och jag vill genast bestäl!a om min vagn. Gör det, min grefvinna. Jag, deremot, lof var att qvarstanna här ännu en god timma, på det ni måtte komma er väl i ordning innan riksrådets anländer hem. För öfrigt skall jag säga er, att den unga flickan intresserar mig på det högsta och att jag funnit få fruntimmer vid hennes ålder så ytterst ä!skvärda. Jag vill derföre, i öfvermorgon förmiddag, kl. 44, om om ni så finner lägligt, b:vilja er den der ensom huld,