nuvarande republikens förste president, yttrar i ett af sina tal, i Amerika förgäfves sökt erhålla samma rättigheter som de hvita, och uttröttade af det på dem hvilande förtrycket, vändt sig till Liberia såsom den enda asyl, der de kunde få lefva lyckligt Men månge af Liberias invånare äro ock friköpta slafvar, som blifvit ditsände af kolonisationssällskapet, hvilket betalar utgifterna vid öfverresan och underhåller dem de sex första månaderna af deras vistande i Liberia. Efter denna tid måste de söka underhålla sig sjelfva, och medan många af dem rikligen förvärfva sig lifvets uppehälle, lida andra hunger, emedan de sakna arbetsdrift. Då med koloniens utvidgning äfven dess behof förökades, fann man sig föranlåten att lägga tull på alla inkommande varor; men de britiska köpmännen vägrade att betala den, på den grund att den nordamerikanska regeringen genom traktater hade förbundit sig att icke anlägga kolonier i Afrika. Denna vägran föranledde att kolonisterna, hvilka numera kände sig nog starka, fattade det beslut att införa en sjelfständig regering; enhälligt afkastade de det amerikanska oket och proklamerade sitt lands oafhängighet under namn af Republiken Liberia den 29 Juli 1847. Republiken bibehöll den amerikanska flaggan utan stjernorna; den liberiska flaggan är blå med en stor stjerna midtuti. Presidentsplatsen erbjöds åt den hittillsvarande guvernören öfver den amerikanska kolonien, mulatten J. J. Roberts, och han mottog den. Derjemte utnämndes en vicepresident och en statssekreterare; äfven infördes en högsta tullauktoritet; tvenne kamrar, senatens och representanternas, skulle representera landet. Vidare fick hvarje distrikt (County), liksom i Amerika, sina lokalöfverheter, såsom fredsdomare, den domare, hvilken för ordet i de fyra gånger om året vexlande assiserna, notarius publicus o. s. v. Militärförfottningen är mycket enkel: ingen stående här, endast milis, som sjelf måste anskaffa sig uniform och bekosta sitt uppehälle, utom då den är i aktiv tjenstgöring. Efter ett krigs slut eller när någons tjenstetid upphört, erhålles en belöning, dels bestående i penningar, dels äfven i en offentlig bankett. Republikens embetsmän tituleras honourable, och högre milisofficerarnefbenämnas med deras militäriska titlar. I republiken Liberia finnas tvenne tidningar; den ena Liberia Herold innehåller, u!om lokalunderrättelser, temligen mycket utländska nyheter. I en artikel afhandlande frågan om Liberias oafhängighet yttrade för en tid sedan redaktören af denna tidning: Den närvarande krisen är enligt min åsigt den vigtigaste i hela vår historia. Hela Europas och Amerikas blickar äro vända på oss, och medan några betrakta oss med missunsamhet, afundsjuka och hat, så finnas äfven andra mera ädelt tänkande, hvilka med förvåning betrakta detta fenomen, beundrande vår lilla kolonis exempellösa framsteg, prisa våra om ock endast svaga ansträngningar och uppmuntra oss genom högljudt bifall att vandra fram på vår mödosamma bana.n Den andra tidningen, Afrikas Luminaryp, utgifves af methodisternas missionssällskap, men är regeringens organ; den är till största delen af religiöst innehåll och meddelar endast få utländska nyheter, utom korrespondenser från missionärerna. De vigtigaste exportartiklarne från Liberia äro palmolja, pockenholtz och elfenben; men utom handeln drifva invånarne betydligt åkerbruk. I detta afseende meddelas följande utdrag ur en skrifvelse från S. A. Benson, domare vid assiserna i Grand Basse County: Med våra landtegendomar (farms) går det raskt framåt. Min Jandtegendom har detta år (1848) gifvit riklig afkastning, ty utom förråder, tillräckliga för 50 a 60 månader, har jag erhållit 600 dollars endast för lifsmedel, hvaraf största delen blifvit såld till krigsskepp. På samma landsträcka, som framalstrat spanmål, har jag plånterat kaffebuskar i rader. Mitt åkerbruk inbringar mera än min bandel. Ris produceras icke i tillräcklig mängd för konsumtionen; deraf har uppstått en, ehuru ännu obetydlig handel med Cap Mount och närgränsande distrikter, hvarest denna artikel odlas till öfverflöd. Liberia eger endast ett par skepp och af! dessa har nyligen det ena af 120 tons drägtighet blifvit köpt af presidenten för att användas till tullskepp. Ehuru denna republik ännu befinner sig i sin första barndom (heter det i ofvananförda skrift) så skall den dock sannolikt åstadkomma mycket godt och nyttigt, och isynnerhet kan den genom sitt exempel verka långt mera till slafbandelns upphörande än alla blokader af den afrikanska kusten. MILITÄR-AFDELNING. I Aftonposten har nu äfven en insändare vttrat sig för inrättandet af Skutteaillen. och i