Aftonbladet – 28 januari 1850, sida 1

vis-å-vis, och han uppträdde med Clara i del ännu icke halfdansade kontradansen. Det outsägliga bebag, hvarmed tyrolerflickar dansade, fängslade allas uppmärksamhet inon den kadrilj, till hvilken :hon hörde: Den en: stötte på den andra och snart hade man;icke ögon för något annat, än den utmärkt nätta välväxta, behagliga flickan,: som talade så ledigt fransyska och dansade så väl. Förunderligt nog blef Clara snart mindre skygg. Masken och grefve Alexanders närhet gåfvo henne en säkerhet, som hon, der förutan icke: skulle haft. Artigheter och vppbjudningar regnade öfver henne; hon visste snart icke hvad hon shulle Svara på dem alla. Då den unge Umanoff återkom med Clara ill sin mor, funno de grefvinnan inbegripen samtal med en man, hvilken talade fransyska som en infödd. Han var klädd i svart lomino. På något afstånd från honom stodo re andra herrar, likaledes i domino, hvilkas lickar tycktes uppmärksarät följa den förstämndes alla rörelser. Här är hon, yttrade grefvinnan Umanoff, ,ekande på Clara; Den okände i dominon helade tyrolerflickan med en lätt bugning, men on neg djupt, Mycket djupt; hon begrep icke jelf hvarföre. Tillåter ni, min grefvinna?, frågade den kände, i det hen räckte sin högra arm åt refvinnan och den venstra åt Clara. De båda damerna läto sig af honom föras enom salen och vidare upp i. en loge på förta raden, : Det är kungen. Se kungen!... kungen! viskades biand folket; och alla veko vördadsfullt undan, för att skaffa honom plats. y man vet, huru alla berättelser från den iden sammanstämma deruti, alt Gustaf III allid var igenkänd, huru än han ville förkläda ch maskera sig. Hen var det äfven nu. Men hviskningarna hunno ej till Claras öron ch himme!svidt var hon skiljd från den aninen att Sverges monark, den snillrike, den! ore konung Gustaf, skulle kunna sysselsätta.