Aftonbladet – 26 januari 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. I anledning af tvisten emellan f. d. skräddareembetets ålderman hr Spångberg och embetet, hvarom varit nämndt i Aftonbladet för den 8 dennes, har hr Arnell inskickat följande artikel med begäran om dess införande: Till Redaktionen af Aftonbladet. I tidningens Rättegångsoch Polissaker för den 8 dennes förekommer en berättelse om förhandlingarne inför rådstugurätten härstädes i tvisten mellan f. d. skräddareåldermannen Spångberg å ena och pluraliteten af f. d. skräddareembetet, hvars talan jsg förde, å andra sidan; och som af hr Spångbergs uii denna berättelse omförmälda anförande inför dom stolen skulle till min och mina hufvudmäns icke ringa nackdel kunna dragas ganska felaktiga slutsatsatser i afseende på sjelfva målets beskaffenhet, hoppas jag, af Red:s rättskänsla, att nedanstående upplysning. om verkliga förhållandet med det snaraste finge plats i Aftonbladet. Då skräddareembetet i Stockholm, i likhet med alla öfriga skråembeten i riket, till följd af den Kongl. förordningen derom, upphäfdes och dess gamla styrelse med älderman och bisittare således äfven då upplöstes, beslöt f. d. embetet, som med föga tillfredsställelsehade erfarit, att dess gemensamma, ännu ej obetydliga egendom år efter år ständigt minskats och trodde sig finna förnämsta anledningen dertill i den alltför stora och okontrollerade myndighet, som tillhörde åldermansbefattningen, hvilken i en fåfäng och slösaktig persons hand hade kunnat tillskynds f. d. embetet de kännbaraste uppoffringar, att ej vidare, särdeles sedan dess tillgångar efter embetshusets försäljande hufvudsakligen bestodo i kontanta medel, anförtro vården om sina angelägenheter åt en enda person, utan i stället uppdraga densamma åt en årligen omvald direktion af tolf porsoner med gemensam ansvarighet sins emellan. Enligt dette beslut, hvari öfver två tredjedelar af f. d. embetet deltogo, utvaldes den nya direktionen, som i sin vård nästan genast mottog f. d. embetets förnämsta tillhöright ter, såsom skuldsedlar, inteckningshandlingar, äldre dyrbarheter m. m., uppgående till ett värde af omkring 20;000 rdr bko, men då fråga också blef, att hr Spångberg skulle redovisa för sin förvaltning och aflemna om händer hafvande kontanta penningar, funno de utsedda revisorerna, att hr Spångbergs redovisningsKandlingar voro behäftade med högst anmärkningsvärda felaktigheter, såsom uraktlåten anteckning af influtne penningar, oriktig debitering af f. d. embetet m. mni., som här är öflverflödigt att andraga, hvarpå br Spångberg hastigt svängde om och förklarade sig ej skyldig att redovisa förr än f. d. embetet fått en styrelse, hvars reglemente af vederbörande auktoritet blifvit stadfästadt. Då nu f.d. embetet vid ett nytt allmänt sammanträde ålade direktionen att lagligen tvinga sin förra ålderman till redogörelse, fick undertecknad, som alltifrån direktionens bildande intill denna stund haft äran vara dess ordförande och kassaförvaltare, det föga angenäma uppdraget att stämma horom för domstol. På detta sätt började den rättegång, som nu snart tvenne år fortgått och under hvilken det tills dato lyckats br Spångberg att räntefritt få behålla en icke obetydlig del af f. d. embetets kassa i sin ficka. På ett jesuitiskt sätt har hr Spångberg alltjemt under rät——I— 70