Aftonbladet – 26 januari 1850, sida 1

Förhandlingar i franska nationalförsamlingen om La Plata-frågan. (Slut från tisdagsbl.) Thiers bestiger tribunen under allmän uppmärksamhet och yttrar: Det behöfves för mig en ganska djup öfvertygelse för att bestiga denna tribun, ty jag har knappast styrka dertill; och jag, en medlem af denna majoritet, som oupphörligen har understödt makten, jag tager endast med motvilja ett steg, som har utseende af ett anfall mot denna makt; men jag lyder en djup öfvertygelse, som har öfverlefvat en revolution. Jag var sjel. i styrelsep då jag föreslog att uppträda med kraft, oaktadt Frankrike just vid samma lid var inveckladt i ganska alivarsamma europeiska stridigheter. Jag trodde redan då att våra handelsoch sjöfartsintressen i Sydamerika voro nog stora för både samtid och framtid för att från Frankrikes sida fordra afgörande mått och steg. Jag tror så ännu, och jag begär tillåtelse att få utveckla mina skäl derför. Man säger just icke rent ut, men låter dock förstå, att ett uppträdande vid La Plata skulle måhända kunna föranleda europeiska förvecklingar. Man säger vidare: Hvarför skulle vi uppträda? För en handel som icke mera finnes, som blifvit förflyttad Lill annan ort? I sanning det lönade visst icke mö dan. I Montevideo fianas några beväpnade fransmän, oaktadt deras regerings liknöjdhet; de äro olyckliga och för egen del intresserade i frågan. Men kan man nu för några olyckliga fransmän, interessenter, invända Frankrikes krigsmakt för att komma till — man söker efter politikens vigtigaste ord — för att komma till krig? Se här i korthet de argumenter, som åberopas af våra motståndare: — Möjliga förvecklingar i Euro2; en handel som icke mer finnes, som bytt om ort; några oförståndiga intressenter; ett med många svårigheter förenadt krig, som skulle komma att likna let Algieriska. Hvad de förespeglade europeiska förvecklingarnpe beträffar, så förklarar jag genast att allt prat derom ir ogrundadt. Jag trotsar hvar och en som kan säga annat än att denna fråga är rent amerikansk. Skulle verkligen inblandningen i La Platafrågan kunna blifva vådlig för Europas lugn, så skulle jag vara len förste som vill att Frankrike skulle draga sig ifrån effåren. Ehvad man än haft att säga, har jag lock alltid varit en upprigtig anhängare af freden; jag har alltid varit öfvertygad, att Frankrike i verldens intresse borde följa en fred!ig politik; om såIedes Europas fred verkligen vore hotad, så skulle jag vara den förste, som yrkade frågans nedläggande. Men det fians ingen sådan fara: England intresserar sig utan tvifvel mycket mer för Buenos Ayres in för Montevideo; det är klart. Men Eogland är en stor nation, som förstår regeringen, som har aktning för sig sjelf och som aldrig skall misskänna Frankrikes rätt att börja krig mot Rosas. Jag vill blott anföra ett exempel: Haden j lika mycken anledning till krig med Marocko, som med Rosas? Marocko hade understödt Abd-el-Kader; men Rosas, — han har glömt de heligaste lagar, han har mörlat fransmän! (Afbrott på högra sidan.) Jag har erbjudit mig att bevisa det; jag har begärt en unlersökning; man har alltid vägrat det. Levasseur från sin plats: 39 fransmän hafva blifvit mördade af Oribes bandithorder! Thiers: Brde icke Eagland känna vida mer becymmer, vara hundra gånger afundsjukare i afseende