i Krigskollegii f. d. utredaings-åfdelöings kammar kontor. Med djupaste vördnad, nit och trohet 8c. Stockholm d. Jan. 1850. S. D. Stenbreg. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER Förliden gårdag förevar uti rådstufvurät tens femte afdelning en lång undersökning or det mål, som förut varit handlagdt vid polisen, rö rande stöld af silfver m. m. från fru Wennberg ec kläder från kamreraren Aspelin. De tilltalade, all häktade, äro styrmannen Svan och hans hustru, förr artilleristen Molin, förre korrektionisten Dahlber och bleckslagaregesällen Nyström. Sedan först blif vit redogjordt för. förloppet vid stöldernas begåend och antalet af de effekter, som blifvit stulna, sam värdena uppgifna, fingo alla de tilltalade, utom styr men Sven, afträda till förmaket. Uppmanad af ordföranden att afaifva en sannfär dig bekännelse om sin delaktighet i stölderna, för nekade han all delaktighet deruti och all vetska derom, men bekände att han dels köpt och del tillbytt sig en stor del af det stulna silfret. Han hade den 10 December, måndagsmorgon fåt besök af Molin, som frågat om Dahlberg varit dei Då han nekat härtill hade Molin ytterligare fråga om. icke han ämnade sig gå ned till Dahlberg, hvar till Svan jakat. Med Dahlberg hade han varit bekant sedan 1837 då de båda farit på samma ångfartyg. Han hadi a!drig vetat att Dahlberg varit vanfrejdad. Om Mo lin hade han ingen annan kännedom än att denne som en gång i sällskap med Dahlberg Hös: Svan be ställt en. mössa (Svan har sysselsatt sig på sednar tiden med tillverkning af klädesmössor) af Dahlber; varit uppgifven som: en mälare och dugtig karl. Då Svan kommit till Dahlberg, hade han der fun nit Melin före sig. Svan fick nu veta att Dahlberg varit hemma hos Svsn qvällen förut och sökt ho nom. Vidare inleddes afhandlingen om köpandet a tjufgodset med Molins berättelse att han skulle gå till assistansen för att belåna en sidenrock och nå got silfver. Dahlberg frågade då Svan, om han icke kunde köpa det, eftersom ändock Molin ville säljes det, för att slippa betala ränta. Svan fann sig här uti och betalade 20 rdr bko för rocken, 4 theskedai och matskedar af silfver. Då domaren frågade or icke -han misstänkte desse personer att icke ärlig kunna innehafya såsom sin egendom sidenklädninga och silfver till större belopp, då den ene af dem vai af Svan känd som f. d. sjöman och den andre som f. d. artillerist, hvilka just icke kunde vara i så go. da omständigheter, så svarade han att han visst icke kunde anförtro dem att vara tjufvar. Sedermera hade Syan småningom under loppet a ett par dagar köpt allt silfret af Molin och någo litet som Dshiberg innehaft af honom jemte åtskil. liga servetter c., och då han sålunda gjort slut på sina penningar, hade han slutligen förklarat sig vara hugad att åter afyttra det. Han hade då af Dehlberg fått rådet att först smälta det, hvarigenom det skulle komma att väga mera, och under alla närvarandes åtlöje försäkrade han, att hen endast tillfölje af detta råd och i den tro att hans sillver skulle komma att väga mera genom smältning, bade köpt sig en degel och försökt nedsmälta det. Då detia icke lyckades hade han vändt sig till; en smed med anhällan att han skulle utföra saken och denne hade gått in derpå. Alla de öfriga tilltalade nekade. Ingen af dem hade haft den ringaste vetskap om stölderna eller det stulna och Molin var i synnerhet mäkta indignerad öfver Svans oförsynthet att skylla ifrån sig på en så hederlig karl som Molin ville vara. Molin är en reslig karl med ungdomligt ansigte och under det han sålunda framställde sie såsom en oskyldigt angifven, kunde han icke hålla sig från att le åt sin egen rol. De närvarande åhörarne instämde med honom och skrattet blef ibland rätt högljudt. — I får afton kl. half 40 anmäldes å Norra Polisvaktkontoret af konditorn Wilhelm Davidsson, att Nederländske undersåten, musikus Anton Blanch, boende uti huset MM 47 vid Barphusträdgårdsgatan, kl. 7 e. m. medelst ett pistolskott afhändt sig lifvet. Orsaken till detta hans förtviflade beslut är icke kändt. — I går e. m. anmälde drängen Anders Isak Gustafsson, att han å Kornhamnstorg qvarhållit en mansperson, hvilken kört förut från Gustafssons åklon tillgripit en slagtad gås. Vid polisbetjeningens inkomst igenkändes mannen vara förre kronoarbetssarlen Lars Olof Boquist, som genast affördes i häkte. Vid med honom i dag hållet förhör, nekade han till ingifvelsen, ehuru han blifvit gripen på bar gerving, och vittnen intygade att tillgreppet skett, Mået remitterades. bä I går afton anmälde drängen Carlson, att han I Stora Badstugugatan å Norr gvarhållit f. d. kro0arbetskarlen Oscar Holmström, hvilken från Carlsons åkdon tillgripit ett halft lispund snus samt en aka bröd. (Kronoarbetskarlen Holmström utskrefs rån Waxhelm den 49 dennes, och erhöll då vid sitt rigifvande uti poliskammaren, af sammansparda meel, 48 rdr bko.) Holmström, som genast insattes i läkte, nekade i dag till angifvelsens riktighet. Han ade endast från gatan upptagit en kaka bröd,samt ermed begifvit sig in på en krog, då han genast lifvit eftersait öch gripen. Ifall han skulle hafva illgripit ett halft lispund snus, så borde detta wäl fyven blifvit funnet af Carlsson. alldenstund Carlsson ntastade Holmström på bar gerning. Då Carlsson cke personligen inställt sig utan. skickat ombud, änvistes målet till rådstugurätt: — Sist. gårdagsafton anträffades fattighjonet vid udolf Fredriks fattighus, Otto Sundström, liggande ti Trångsund i öfverlastedt tillstånd, hvarföre han fördes. till Kastenhboffshäktet..-1 dag erkände. han örhållandet, samt insattes-på 4 dygns vatten och! röd. — I dag blef återigen en transport sf fångar beapad på gatorna från Hornstull, genom staden till orr. Den färdades i tvenne afdelningar. Den ena fdelningen, i hvilken var en ung flicka med vacert, öppet an:igte, forslades på släde, ty väglaget ade varit alltförmycket utmattande. Den andra beod af blott två personer, gående med sin stång, stspänd om midjorna mellan sig. I IWArTIÅ MNyuarcsdaman hagaf sa om I antillanist ;