någon tjensteman erhaå!ler permission eller tjenstledighet, kollegium bör, till tjenstens förrättande under ssmma tid förordna den, som efter åldern i tjensten närmast är, och så vidare gradvis; äfvensom med stadgandet i kongl. brefvet den 22 Aug. 1809: att då en tjenstemaa förordnas till någon särskild jförrättning att han icke derjemie kan bestrida sin innehafvande tjenst, bör den som närmast är, Sysslan förrätta, utan att derföre någon vedergällning åtnjuta; och tillägger högl. koll. att dessa sistnämnde tvenne nåd. föreskrifter hafva vid mångfaldiga tillfällen varit tillämpade, utan att det fallit någon tjensteman in, att påstå dessa vara stridande mot 36 regeringsformen. Att högl. koll. af berörde kongl. stadganden kunnat finna ringaste anledning, att förflytta mig från min hefattning såsom revisor i koll. f. d. utredningsjafd.-kammarkontor, till en ny tjenst i ett annat kam:.markontor eller det s. k. andra kammarkontoret med förändrad organisation, är för mig alldeles oförklarligt; ty hvad i berörde nåd. författningar förutsättes, eller utgör grunderna för stadganderne, neml. att någon tjensteman erhållit tjenstledighet, elier mottagit ell särskildt tillfälligt uppdrag, hvarigenom han för någon kortare, merendels bestämd tid, hindras sin tjenst förrätta, således i fråga om ett vikariat till dess den ordin. tjenstemannen åter ingår i tjensten, eller till dess en annan, efter anslag, i behörig ordning förerdnas till vikarie; ett sådant förhållande har nu icke egt rum; hvadan ock de af koll. åberopade författningar icke kunnat ligga till grund för koll. beslut. Om jag än före organisationen var kamererarens närmaste man, var jag det likväl icke med afseende på nya organisationen, och för öfrigt hade kamereraren hvarken fått tjenstledighet eller något särskildt uppdrag som hindrade honom utöfva sina tjenst, intet af allt detta har inträffat; och som regeringsformen, hvilken är öfver all lag, vare sig allmän eller speciell, i 36 uttryck ligen stadgar, att embetsoch tjenstemän icke må, ulan cgen ansökning till annan tjenst befordras elter flyttas, och detta utan allt afseende på om det sker genom förordnande, eiler icke, på längre eller kortare til, anser jag högl. krigskoll. hafva, genom det mig meddelade förordnandet å en ny tjenst, vidtagit åtgärd, stridande mot 36 regeringsformen. Bå härtill kommer, att E. K. M. i nåder bestämt huru med kammarförvandtsgöromålens förrättande skulle tills vidare förhållas, neml. att revisorer och bokhållare skulle sins emellan dela göromålen, och sannolikt så vidt sig göra låtit, men utan tvångsmedel; och vidare, att koll. var i tillfälle att till kammarförv.-tjensten förordna en af de tjenstemän, i samma tjensteoch lönegrad, hvilka ingått på nya staten. såsom ock nu mera skett; vill det synas, som all giltig anledning saknats att meddela mig ettförordnande, hvilket koll. kände att jag icke ville emottaga, enär jag icke, efter skedt anslag, sökte tjensten. Beträffande dernäst högl. koll. yttrande, att det icke fallit någon tjensteman in, att påstå det omförmälde stadganden af åren 1763 och 41809 varit stridande mot 36 regeringsformen, så för den händelse med infallet skulle åsyftas mina underd. besvär öfver koll. besiut, lärer af det ofvan i underd. af mig anförda följa, avt jag icke påstått nämnde kongl. författningar vara stridande mot 36 regeringsformen; men väl att jag ansett och anser :högl. koll. åtgärder, att utan att jag derom gjort ansökning, dels förordna mig till förrättande af den nyg befattningen, mot framdeles erhållande af densamma åtföljande lön, dels sedermera på närmare bestämd tid, eller till dess mina underd. besvär blifvit i nåder pröfvade och afgjorde, strida mot berörde.grundlagsparagraf. Höglofl. kollegii förklarande, att om kollegium, i stället att förordna mig tillkammarförvandt, förordnat en yngre ljensteman, jag då hade kunnat inför Eders Kongl. Maj:t erinra: att kollegium förnärmat mig i mina författningsenliga anspråk, att kollegium underkänt min skicklighet till göromålen, att kollegium uppställt hinder för min framtida befordran till kamrerare o. s. v., och att jag då haft anledning till rimlig klagan; detta högl. kollegii förklarande visar, att kollegium hyser all lagenlig välvilja och omtanka för tjenstemännens bästa, och erkänner deras lagliga rättigheter; men jag beklagar på det högsia, att jag icke blott tillförene, vid flera illfällen, icke. fått draga fördel af denna kollegii) välvilja och dessa mina lagliga rättigheter, och jag har ej heller kunnat finna efter hvilka rättegrunder eller af hvilka bevekelsegrunder högl. kollegium handat, då helt nyligen den yngre tjensteman, som) hemkallades från krigskommissariatet i Slesvig, blef nig föredragen, när kol-egium, äfven utan föregånget anslag, i -underdånighet anmälde honom :till förordnandet å kamreraretjensten i det nya bokskatskontoret, der göromålen äre mindre trägna och löneinkomston ojemförligt större, än vid den nya kamnarförvendtstjensteå, med förordnande kvarå jag, itan någon löneförhöjning, och mot min vilja, btef ugnad. Citerande slutet af 36 regeringsformen, fäster nöglofl. kollegium uppmärksamheten vid: orden beordra eller flyffa, samt yttrar: Så framt kollegiim, utan ansökning af revisor Stenberg, befordrat Her förflyttat honom till annan tjenst på stat, samt lerefter förklarat Stenbergs förut innehafvande tjenst era ledig; så hade kollegium gjort sig skyldigt till len af klaganden uppställda armärkning; men — ttrar kollegium vidare — kollegium har gjort intet f allt detta, utan bibehållit mig vid min ordinarie! evisorsbestäljning och lön på stat, samt endast förrdnat mig att inom samma kontor och lönegrad i!ls vidare bestrida en annan ledig tjenst. i i 4 1 I ( l a Jag vågar vara af annan tanka. Såvida med en : i I I 1 f. E ersons tjenst eller syssla förstås er persons verkningskrets såsom tjensteman, och det lärer väl icke unna motsägas; så följer käraf, att då jag förflytades från min verkningskrets såsom revisor, jag ckså förflyttades till annan tjenst, denna flyttning nå hafva skett genom förordnande eller icke, på 4 oriare eller längre tid, deruppå gör grundlagen inet afseende. Någon ledig tjenst inom samma ontor, något vikariat var icke i fråga, ty det nya g ndra kammarkontoret, elier det för utredningsoch! nderhållsärenderne gemensamt, är ett helt annat ontor än det för blott utredningsärenderne, och det, a j estomera, som en myckenhet nya, för krigskollegi-!p m hittills fremmande ärender blifvit dit öfverfiytade från högl. statskontoret; och då jag icke sökt!. ågon tjenst med åtföljande lön, är äfven klart, attr ollegium icke kunde förflytta mig till annan tjenst!p å stat, och derefter förklara min förut innehaf-k ande tjenst ledig. h Prejudikater vittnande derom, att såväl konungir om rikets -högl.. ständer icke gillat åtgärder sf em-!p etsverk, hvarigenom tjenstemän blifvit, utan egna lti nsökningar, genom förordnaden förflyttade från g inehafvande tjenster, saknas för öfrigt icke. För-ir ttningarne stadga i allmänhet, att hvar och en skall dd rrätta den beställning och syssla för hvilken han iti juter lön och står på staten uppförd, och enligtid ongl. brefvet den 6 Maj 1772, skola alla embets-s! ch tjenstemän sjelfve sina sysslor bestrida,; häri-K ån dock undantaget, när fråga uppstår om wvika-le ial på en körtare tid, eller vakans till dess enled g tjenst blifvit återtillsatt; men någoa af dessa om-In ändigbeter har icke ku licca till ernad för !h