Aftonbladet – 25 januari 1850, sida 2

liga till den serie af tonbilder, som hr D. gifvit oss och hvilka alltid kunnat räkna på den musikälskande allmänhetens hjertliga välkomma. —e— Litteratur. Ny Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, 6, 7 och 8 häftena. Då vi fästat allmänhetens uppmärksamhet vid de föregående häftena af denna nyttiga och i en framåtskridande ande redigerade tidskrift, anse vi äfven för en skyldighet att taga fortsättningen i ögnasigte. De här anmälda häftena innebålla flere uppsatser och meddelanden af vigt, ehuru åtskilligt väl synes hafva kunnat uteslutas såsom af mindre intresse för den större publiken. Sjette häftet börjar med en redogörelse, eller — såsom det kallas — några underrättelser om lärosättet i Nya Elementarskolan i Stockholm. En sådan, in i närmare detaljer gående beskrifning på denna skola, har länge varit efterlängtad, emedan en kunskap derom måste vara angelägen för alla utom hufvudstaden vistande skolmän, hvilka icke haft tillfälle att resa till Stockholm och der personligen taga kännedom om ett undervisningsverk, som nu i många hänseenden, enligt kgl. cirkuläret af den 6 Juli, bör tjena till efterrättelse och exempel vid reformerandet af elementarläroverken i riket. Tidskriften har likväl hittills ej hunnit längre i denna redogörelse, än till lärosättet af Svenska, Tyska och Latinska språken. Hr P. E. Svedbom är författare af framställningen om de begge förra; hr J. A. Dahlström af den om det sistnämnda språket. Då det synnerligen är i den linguistiska undervisningen som Nya Elementarskolan, i afseende på läroämnens behandling till tiden, brutit en ny bana här i landet, genom att låta modersmålet börja denna undervisning och ej företaga latinet förr än i skolans tredje ämnesklass; så var det välbetänkt af tidskriftens red., att sätta uppgiften om metodikerna för språkämnena i spetsen för den öfriga redogörelsen. En insänd polemisk afhandling (i 6:te h.) har till syfte att kriticera en förut i Pedagogiska tidskriften mförd artikel om den af Kongl, Maj:t anbefallda Läroverksreformen. Insändaren, hr Dav. Sjöstrand, tyckes härvid i visst fall hafva, såsom man säger, tagit sig vatten öfver hufvudet, eller åtminstone sprungit förbi målet genom att betydligen missförstå den af red. förut meddelade uppsattsen i detta ämne. Det vittnar om opartiskhet att red. dock intagit skriften. Emellertid är den bilagå med noter som utvisa en mängd ställen, der hr S. enligt red:s tanke gjort felgrepp. Atlas öfver den Skandinaviska Florans naturliga familjer, tecknad af N. J. Andersson. Detta för botanikens studium i skolorna angelägna arbete har af allmänheten emettagits med destomera intresse, som det utgör ett slags klav eller inledning till det af Agardh och Fries hos oss mera allmänt införda s.k. naturliga systemet i örtkunskapen, eller växternas fördelning efter flere grunder, än i det blott Linnaanska. Senare än i de flesta länder, säger rec. (H—m), har de naturliga familjernas bearbetning företagits i vårt fädernesland, antingen detta härledt sig af en lofvärd vördnad för det Linneiska, från Sverige utgångna, systemet eller af ett förlåtligt misstroende tul de oscillerande åsigterna hos olika författare i begränsandet och ordnandet af det så kallade naturliga. At ej nämna biskop Agardhs, ännu oafslutade, framställning, var prof. Fries egentligen den första, som hos oss till begagnande införde detsamma, och detta icke blott såsom en efterbildare af främmande forskare, utan på ett eget, genialiskt sätt. Uppränningen till hans system meddelas i början af år 1835 på ett, till hans vänner utdeladt, tryckt folioblad, och har sedermera i hans Flora Scanicax (Ups. 4835) och Summa Vegetabilium Scandinavize, (Holmix, 1846), erhållit en allt större fullkomlighet. Äfven andra författare, t. ex. v. Diben, Nyman, Schagerström m .fl. hafva i sina skrifter adopterat detsamma, så att det nu inom våra landamären vunnit en, jemförelsevis, lika stor användning, som det Reichenbachska i Tyskland eller det Decandolleska i Frankrike. : Det Linneiska systemet skall ännu alltjemt och, vi älska att tro det, för alltid bibehålla sin ärorika plats att tjena till den första klav fär växtnomenklaturens inbemtande. men kännedomen af det naturliga är, vid vetenskapens nuvarande utbildning, icke allenast nyttig, utan oundgängligt nödvändig. Meddelandet af denna kunskap möter dock, såväl för den undervisande som lärjungen, ett stort, nästan oöfvervinneligt hinder, om dervid saknas ett planchverk. Det än denna brist, som förf. af förevarande Atlas velat uppfylla. Det Friesiska systemet, såsom hos oss mest kändt, har här med desto större skäl blifvit följdt, då den S:te, snart utkommande, upplagan af dokt. Hartmans allmänt begagnade Flora äfven är derefter uppställd. Förf. har med noggrannhet begagnat de talrika, värdefulla arbeten, hvilka utländska författare lemnat öfver familjekaraktererna. Plancherna framställa såväl originalfigurer, som goda, ofta utmärkta kopior af Esenbecks, Le Maouts med fleras teckningar, och upptaga anatomiska analyser af alla skandinaviska växtfamiljer. Texten utgör endast en förklaring öfver figurerna, emedan förf. önskar, att hans Atlasv må användas vid sidan af v. Diibens intressanta arbete. — Bokens pris är i förhållande till de många afbildningarne ganska billigt samt bör äfven bidraga till dess allmännare spridande och antagande vid läroverkenn. Mot slutet af häft. 6 förekommer en insänd uppsats med öfverskrift: Har den af Kgl. Maj:t festställda öfvergångsstaten för Elementarläroverken, blifvit af Rikets Ständer föreslagen? Denna uppsats har ett ganska märkligt innehåll, såsora men redan af titeln finner. Här är icke fragan om någonting mindre än en uppgift, hvilken, om den, såsom tidskriftens redaktion försäkrar, är grundad, betydligt synes kompromettera vissa vederbörande, antingen nu skulden skulle ligga i en felaktig kopiering, eller