Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 2

i Petersburg, kommit till honom på besök, blifvit frapperad af hans då femtonåriga dotters skönhet. och bedt att få åtaga sig henne, hvilken bön den fattige majorn med uppräckta händer beviljade. Den hittills så obetydliga fröken Fiandt, om hvars tillvaro i verlden ganska få menniskor. dittills varit underrättade, kom således till Petersburg, der hon gjorde en sådan ofantlig lycka, bland annat den, att redan i sina bästa år bli enka och få välja sin vistelseort efter eget godtycke.n Också lär hon icke försumma att njuta af denna frihet,, skrattade kaptenen, ty hon vistas, som jag hört sägas, än här, än i Ryssland och än i Finland ... Dock, jag tycker mig hafva hört att hon hade en syster. Ja, jag tror väl att jag också hört något sådant, men, om denna blifvit olyckligt gift eller begått någon dårskap... det har sannerligen fallit ur mitt minne; något ditåt var det emellertid. Också vet ni väl, herr kapten, att verlden så litet sysselsätter sig med de fattiga och obetydliga, så länge hon har de rika och mera lysande att fästa sina blickar på. De värde herrarne åtskiljdes härvid och gingo åt olika håll, och som vi icke längre hafva dem att lyssna på, vilje vi sysselsätta oss med det samtal, som samtidigt med deras egde rum mellan kung.Gustaf och den ryska, så kallade grefvinnan Umanoff. oKan ni, min grefvinna, föranstalta så, att jag får se den unga flickan ? frågade kungen. Det är hvad jag icke tilltror mig kunna ofvan, svarade den tilltalade. Men det är min önskar, återtog Gustaf, något allvarsamt. Ber om nåd, ers majestät, svarade grefvinhan med en djup nigning. Hvad kan väl för n. undersåte vara mera maktpåliggande, ja, ag vill säga heligare, än dess monarks önskan? Och jag boppas att ers majestät, som är sjelfva rättvisan, icke gör mig den sorgen att betvifla Mitt nit att efierkomma ers majestäts minsta vink. Godt, min grefvinnap, återtog kungen, med let hänförande smålöje, hvarmed han för tod