Aftonbladet – 24 januari 1850, sida 2

upp och lät föra sig till en annan sida af rummet, der hon var mindre observerad och der hon för några minuter fick ostörd fortsätta sin tankegång. Han sätter stort förtroende till min fintlighet, upprepade hon för sig sjelf, den ena gången efter den andra, dock likväl blott i tankarna, ty läpparna rörde sig icke; det skulle hafva stött på löjlighet, att. så der stå och småhviska för sig sjelf, och grefvinnan Umanoff var för mycket verldsdam, för att vilja göra sig löjlig. Han sätter stort förtroende till min fintlighet,, tänkte hon ännu en gång, ja, i sanning måste han icke det göra, och ehuru smickrande det än kan vara, prisar jag dock icke min lycka i det fallet. Han vill se flickan, innan. han beviljar mig den önskade audiensen. . ... Hvilket infall! Är det då icke för att skipa rättvisa och straffa brott, för att vårda folkets, d. v. s. den minstes, så väl som den störstes rätt, för att belöna förtjensten och näpsa -Jlasten, som han blifvit regent öfver konungariket Sverige och Storfurstendömet Finland, och behöfver han personligen lära känna hvarje individ, innan han kan säga om han faderligt; konungsligt vill åtaga sig den betrycktes sak? Förunderligt! En sådan sida har jag aldrig känt hos vår lysande Gustaf. Emellertid . hvad är att göra? . . . Enda utvägen att rycka den arma flickan ur sina förtryckares klor, är att få meddela konungen förhållandet i dess helhet. Detta meddelande kan endast ega rum vid en enskild audiens, och denna audiens, hvarom jag i dag anhållit, beviljas mig icke förrän kungen fått se och tala vid min stackars Clara. Allt hvad jag nu, till en början, har att göra, är att stjäla ut henne och taga henne med mig på en maskerad. ... . Förunderliga uppgift! Jag måste således, i och för detta, enligt hvad jag nu kan tycka, oupphinneliga mål, anstränga alla mina tankar, uppbjuda alla mina jäls resurser. Dock, icke ensam vill jag fundera: jag vill taga Alexander till råd och hjelp: Kanske torde han finna på något medelp, (Forts.)