Aftonbladet – 23 januari 1850, sida 3

som man vanligen beräknar för Jorden. Genom räkning af årsringarne för dylika träd skall man framdeles närmare och ända till visshet kunna bestämma en sådan ålder, och således äfven ett minimum af den nuvarande jordytans ålder. 6:0 Det blir en möjlighet att genom inskriptioner i träd förvara åt efterverlden underrättelser på ett mera oförgängligt sätt, än om de inhuggas i sten. En ek kan förvara en inskription oförändrad i 500 år, en baobab i 4,000 och deröfver. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Den slutförklaripg och de slutpåståenden, som tullvaktmästaren Dyker sistl. måndag till rådstufvurätten ingaf i målet rörande det våldsamma uppträdet i Malongska huset lyda, som följer: Till Stockholms Rådhusrätts tredje afdelning! Med anledning af dels aktors mot mig gjorda påståenden, dels ock den bevisning jag under målets ransakning mot mina motparter åstadkommit, får jag vördsamligen ej mindre följande förklaring afsifva, än ock mina slutliga yrkanden mot mine vederdelomän andraga. Vidkommande alltså aktors v. bäradshöfdirgen F. A. de Bergs å mig påstådda ansvar, enligt åberopade 20 kap. 4 8 Missgerningsbalken samt Kongl. Förordningen den 20 Janusri 1779, anser jag obefogenheten af detta yrkande vara, synnerligast för rådhusrätten, som bäst vet hvad omständigheter under ranseakningen mig till last kommit, så i ögonen fallande, att jag visserligen ej behöfde mer än helt lakoniskt bestrida detta aktors yrkande för att få detsamma af en upplyst och oväldig domstol underkändt; men då jeg hesinnar att detta påstående ej blifvit gjordt åf en enskild person, af hvilken man ej får göra för stora anspråk på rättskunskap och moderation, utan af en allmänna åklagaremaktens representant i rikets hufvudstad, af hvilken man är berättigad vänta åtminstone någon juridisk urskiljniag och framför allt lugn opartiskhet, och då man vidare bemärker a.t aktors besagde påstående med alla deri förekomne förvridningar af faktiska förhållanden lyckats bana sig väg till den mest lästa af Sveriges tidningar utan minsta anmärknirg från redaktionens sida, måste jag i dubbelt hänseende känna mig förpligtad att utförligare mig öfver aktors slutpåstående förklara. För att kunna rubricera min förmenta förbrytelse såsom tdsörebrott, var nödvändigt för herr de Berg att förklara enkan Lindvalls till den 4 Oktober förhyrda lägenhet såsom ännu på eftermiddagen sistnämnde dag, då den åtalade förbrytelsen skul!e egt rum, för hennes hem och bostad, och för att i denna sofistiska förklaring kunna lyckas, yttrar sig hr de Berg: att det vore en inom hufvudstaden häfdvunnen plägsed, som icke har oskäl med sig, att vid de i lag stadgade flyttningstider, hyresgäster få beräkna ända till sex flyttningsdagar eller i afseende å höstflyttning 3:ne i slutet af September och 3:ne i början af Oktober,. Allmänna lagen, som dock ej till sin kraft och verkan lär kunna upphäfvas eller förändras af någon plägsed, utan endast af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer gemensamt, stadgar dock härom i 46 kap. 40 Jordabalken: i staden är rätter fardag om våren then sista dag i Mars måpad och om hösten then sista September och häraf — att ej tala om ordalydelsen af det mellan mig och enkan Lindvall upprättade hyreskontrakt — är klart att enkan Lindvall den 4 Oktober ej vidare hade sitt hem och bostad i huset M 46 vid Nytorget. Men låtom oss än nogare följa hr de Berg i hans argumentationssätt i berörde hänseende. Fr de Berg påstår att jag bort afvakta middagstiden d. 4 Oktober innan jag satte mig i besittning af den af enkan Lindvall förhyrda lägenhet. Härmed medgifver hr de Berg att äfven med antagandet såsom lag af den der plägseden,, dock efter klockan 42 på dagen den 4 Oktober, Lindvall ej vidare egde laglig rätt att bebo den förhyrda lägenheten, i följe hvaraf ock samma lägenhet ej efter denna tid vidare kunde anses för hennes hem. Nu har ej mindre enkan Lindvall sjelf medgifvit i sin vid poliskammaren gjorda och vid kämnersrätt vidhållna berättelse om förloppet vid det åtalade tillfället, såsom af kämnersrättens protokoll för den 25 Oktober inhemtas, att hon först kl. 42 den 4 Oktober lemnade sin bostad och att jag först 4V, timma härefter, d. v. s. klockan half till 2 e. m. börjat ur rummet bortföra L:s saker samt att först härefter åter, d. v. s. ännu sednare på eftermiddagen, de åtalade våldsamheterne skulle af mig begåtts, än ock flere af de i målet afbörde vittnen, hvaribland gesällen Wettergren intygat, att så väl utbärandet af L:s effekter, som sjelfva uppträdet egt rum sedan vittnet spisat middag), hvilken tidsbestämmelse vinner ytterligare stöd af den omständighet, att den tillkallade patrullen af L. reqvirerades straxt efter våldet skulle skett och denne patrull kl. omkring 3 e. m. sig i min bostad inställde. Om jag således äfven skulle antaga hr de Bergs egna tolkande af tiden för fardag för godt, synes tydligt att jag ej i otid eller förtic satt mig i besittning af L:s förhyrda lägenhet, äfvensom att till följe häraf, då det förmenta våldet föröfvades, enkan L. ej vidare egde något hem i huset JA 46 vid NJorget. I öfrigt får jag förklara rörande sjelfva eMyttningen, att jag från den 4 Oktober till annor person uthyrt den af enkan L. förut begagnade lägerhet, att till följe häraf, då nu vid legostämmas slut enkan L. tredskades att afflytta och den nye byresgästen pockade på sin förhyrda lägenhet, en mera medlande utväg än den jsg vidtog, nemligen att sätta L:s effekter i säkert förvar och på några dagar hos tredje person bereda L., som då var husvill, jemte hennes barn, bostad i samma hus hon förut varit boende samt derjemte mitt erbjudande att vilja draga försorg om hennes barns vårdande under nästfö jande dagar, ej gerna kunde vidtsgas, ty obilligt är det sannerligen begärdt att en husvärd, då en tredskande hyresgäst vid legostämmeas utg ng nekar att flytta, vid denna tid skall afvakta rådstufvurättens vräkningsutslag på dylik tredskande hyresman, hvartill ofta en tidrymd af flere månader kan åtgå, under hvilken tid den tillträdande hyresgästen sålunda blir på det skändligaste sätt narrad och med den uthyrande värden kan börja en rättegång, som torde blifva denne sedrare dyr nog. Att mins välvillige afsigter med enkan L. och hennes barn till utförandet förhindrades just af de åtgärder, enkan L. mot mig vidtog, faller af sig sjelf, ty af den menniska, hvilken man vill :bevisa godhet, fordrar man ej ctt sådant uppförande som det L. mot mig straxt efter detta erbjudande iakttog. Fast står dock och är genom flera vittnen intygadt, att jag tillkännagifvit dessa mine välvilliga afsigter och vidtagit åtgärder för att kunna dem realisera. Jag öfvergår nu till aktors argumentering rörande sjelfva det förmenta våldet. Aktor påstår mig vara lagligen förvunnen att vid åtalade tillfället hafva i den lägenhet enkan Lindvall till den siste September förbyrde . tilldelat henne tvenne kindpustar hvaraf blodvite följt och å samma ställe jemväl slagit hennes son tvenne kindpustar samt ytterligare i hustru Hellmans bostad tilldelat så väl samma enka som hennes gesäll Lundström tvenne kindnustar.