Aftonbladet – 23 januari 1850, sida 1

icke försmådde att deltaga; och Moliere. toj sin tillflykt till honom för att få musik til sångpartierna och baletterna i sina arbeten Begåfvad med ett lifligt och originelt lynne visade han snart, att han var i stånd både att känna och uttrycka de högre sinnesrörelserna öchK själens djupare känslor. I sitt sista bref af den 6 Maj 1672 lemnar madåme de Sevign en berättelse om högtid: ligheterna vid kansleren Sequiers begtafning. och säger deri om Lulli: Hans snille är någonting obeskrifligt. I den musik, som vi i går hade i kungliga kapellet, öfverträffade Baptist sig sjelf. Hans vackra Miserere förekom vid detta tillfälle; äfvenså en Libera, vid hvilken alla ögon fylldes af tårar.n . Ludvig XIV, som önskade frikostigt belöna honom, utnämnde honom detta år till professor i kongl: musikaliska akademien, en plats, som ända till definå tid varit beklääd af abbe Perrin; och det är honom, i förening med Quinaält; sört Man tillskrifver äran af att hafva fullkomnat den stora öperan, Frankrikes Prydnad och stolthet. Hvarken den största förtjenst eller den största framgång kan afvända tillfälliga olyckshändelser. Lulli, hvilken vi följt från obemärkthet till utmärkelse, hade år 1687 midt under sin välförtjentå ära den olyckan att vricka foten, under det han slog takten till ett Te deum, som utfördes i anledning af hans majestäts tillfrisknande från en allvarsam opasslighet. Olyckligtvis slog det sig till kallbrand. Då han låg på sin dödsbädd; komponerade:han rymnen: Syndare,du skall dö, och sjöng den ned en matt och darrande röst. i Han dog få dagar: derefter. Hans enka,som var dotter af Michael Lambert, hans första Iävare, uppreste en präktig minnesvårdi kyrkan Petits Peres, i hvilken han önskat blifva besrafven. :Sauteuil författade hans grafskrift i ex: latinska verser, hvilkas innehåll vi sålunda öfversätta: — O, död! vi visste att du var blind, men när du skördade Lulli, lärde du ss, att du äfven är döf.n SLUT.