Aftonbladet – 22 januari 1850, sida 1

Man har sagt oss, yttrade han, hvad man menar med beväpnad underhandling. Det är således krig, som vi skulle komma att votera om, och det utan föregående pröfning i byråerna; sådant är en omöjlighet och jäg hoppas att församlingen åtminstone besinnar sig, innan den kastar oss in på denna väg. Konstitutionen förbjuder bestämdt att inblanda sig i folkens inre frågor. Röst från venstern: Och Rom! (Rörelse.) Raudot ansåg att man beträffonde Plataaffåren under tio år förfarit mot den franska handelns intressen, samt att man måste öfvergifva sådana, af en annan styrelse började underhandlingar, som tydligen ej äro fördelaktiga för ,landets) handelsintressen. Amiral Dupetil-Thouars afrådde från ytterligare underhandlingar med Rosas, hvilka endast skulle leda till nya förödmjukelser. Han uttalade den åsigt, att en väl ledd expedition på mindre än sex månader skulle leda till målet. Jag tycker, yttrade talaren, att denna fråga alltid blifvit dragen på sidan om den rätta synpunkten. Jag begär att få återföra henne dit, och hoppas att jag skall lyckas. Detta mitt yttrande torde måhända förefalla något förmätet, men jag talar här med känInedom om sakförhållandet. J Innan vi öfverlägga om hvad som är att göra, Itorde vi böra undersöka ursprunget till de svårigheter, som nu hopat sig. Våra förbindelser härleda Isig ifrån 4840 års traktat, enligt hvilken vi garanIterat Banda Orientals (Uruguays) och dess områdes oafhängighet. Denna förbindelse kunna vi icke gerna komma ifrån. Men vi hafva äfven andra icke mindre vigtiga åligganden. Vi hade vid den tiden på Platas stränder 20,000 landsmän. Vi hade således att beskydda vår handel, hvilken var ganska blomstrando och lofvade att tilltaga i stor skala. Regeringen har icke uppfyllt sin pligt och sina förbiadelser, då den till Montevideo sändt otillräcklig hjelp, som icke kunnat hindra vår redan blomstrande handels förfall. Se der ställningen! Regeringen har svikit alla genom traktaten oss ålagda förbiadelser; den har äfven svikit det naturliga åliggandet att beskydda vår handel. (Sensation.) Regeringen har burit sig oskickligt åt, ja nästan brottsligt. Dock, jag vill undvika detta sadnare ord och upprepar: den har burit sig oskickligt åt. Genom att sända otillräcklig hjelp har den dömt vår fana att vara vittne till vår handels ruin och den franska emigrationens skingrande. (Rörelse.) Det är vi, som således bära skulden för våra emigranters nödställda belägenhet. Denna emigration slog rot i Sydamerika, den gjorde den amerikanska befolkningen till fransk. Det var icke frågan om någon koloni; någon sådan vilje vi icke hafva, emedan ingen fördel är dervid, och man dessutom måste lemna frihet åt alla. Men det T!var en god och helsosam emigration. — Nåväl! man Ihejdade den, och vår flagga tjenade endast till att Igöra Rosas .triumf så mycket mera lysande; ja, vi Thafve bidragit till hans förherrligande, vi hafve gjort honom impertinent. Han har lärt känna oss, och lom vi ännu en gång ditsända otillräckligt understöd, Iså skall han beskratta oss. (Bifall från venstra sidan.) Stora fel hafva blifvit begångna; den nuvarande regeringen har fått dem till arf; Fränkrike har fått dem till arf; man måste dock åtminstone taga sitt) parti och icke förnya dessa felsteg. Hvad är således nu att göra? Ställningen är förändrad. Förut hade vi England på vår sida; jag) vet emellertid icke, att kabinettet i S:t James någonsin har tagit sig af Frankrikes intressen. (Bifall) I England har man, kan tänka, icke sympati för annat än Frankrikes ära. Enogland har i detta som andra fall handlat med fin beräkning. England har handlat i sitt eget intresse; nu står England icke mer på vår sidå. Vår handel och vår emigration äro nu förfallna; men nationaläran återstår dock att skydda, äfvensom vårt linflytande för framtiden. Om vi draga oss ifrån hela saken, så är vår handel för alltid förlorad; om vårt inflytande på La Plata-affärerna går förloradt, så är fara värdt att vi gå miste om allt inflytande på hela Sydamerika. (Bifall.) ; Hvad parti återstår således att taga? Antingen att omedelbart göra en expedition eller öfvergifva hela saken. Men att öfvergifva affären skulle, såsom jag ofvan antydt, leda till de betänkligaste följder. Man måste emellertid antingen öfvergifva allt, utan att fortsätta underhandlingarne, hvilka icke tjena till någonting; eller ock föranstalta en expedition, som kan återställa vårt inflytande. : Jag har nog kännedom af lokalen för att säga, att vi icke behöfva tveka. Det är ej värdt att underhandla, man måste afsända en expedition. Det är min åsigt såsom soldat och sjöman. (Bra, ganska bra!) Jag upprepar det: för min del tror jag att en! tillräckligt stor samt väl ledd och utrustad expedi-: tion skulle åstadkomma ett godt, ett stort resultat. (Lifligt bifall från venstra sidan.) Den 3 Januari fortsattes debatterna härom. Alla åhörareplatser och isynnerhet diplomat-tribunen voro ovanligt talrikt besatta. Ett amendement af Raudot blef genom omröstning förkastadt. ii Ancel uppträdde mot den beväpnade underhandingen. Emmanuel Arago påminner, att ministören sagt, att Lepredours traktat bör modificeras; derefter insinuerande att England för sin del ingått hemliga öfverenskommelser med Rosas, yrkade han att regeringen skulle yppa hvilka modifikationer den ämnade utverka. Justitieministern Rouher: H:r Emmanuel Arago har låtit förstå att England, under sina Törhandlingar med Rosas, skulle i hemlighet hafva dragit försorg om fördelaktiga vilkors erhållande för sig ensamt; nåväl! Franska regeringen har vändt sig till denl. engelska . . . (Skratt, afbrott.) z En röst. Engelska regeringen rådfrågar icke eder i sina affärer. Rouher: England hade öfvergifvit en ställning, som var gemensam för båda makterna; den franska regeringen trodde sig derföre böra vända sig till den engelska regeringen för att erhålla förklaringar, och se här svaret. S Justitieministern upplåser nu en depesch från ka-lr binettet i St. James, hvari det heter: Emellan Rosas och England finnes icke någon annan traktat än den, af hvilken franska regeringen erhållit afskrift. Denna traktat är nästan af samma innehåll, som den hvilken man föreslagit Frankrike; P någon annan traktat har aldrig blifvit hvarken undertecknad, eller föreslagen eller påtänkt. Man har vidare sagt oss, fortfor ministern: Skola edra underhandlingar leda till något verksamt resultat? Skolen j kunna fördrifva Oribe från Banda Oriental, sålunda återställa Uruguays oafhängighet ?) Men fråga är icke att få veta om Oribe eller nå1 gon annan blifver president i republiken Uruguay; vi hafve icke sagt mer än en sak och vi hålle oss . dervid: Vv g Vår vilja är, att Frankrike skall blifva neutralt i frågan om val till president i republiken Uruguay.b I 7: (Sorl.) 1: Man går än längre, man frågar oss: ,Hvad är det för modifikatinonar cam 3 äSmnan hanära 3 afcopende PORN SS mm MM Pn