Aftonbladet – 21 januari 1850, sida 2

kunde tillbakahålla vid detta öppenbjertiga svar. Jag använde dem till musik, signora.n Musik af stekpannor ? Jag kunde icke hjelpa det; de voro mycket bra, helst som jag icke hade något annat instrument.n Men musik af stekpannor? Omöjligt! upprepade hertiginnan. O nej, alldeles icke omöjligt, signora. Ni behöfver blott uppställa dem i ordning, sedan ni omsorgsfullt utvalt dem, som äro af olika djup och storlek; detta bildar de olika tonerna; och sedan skall ni med en liten käpp slå på baksidan utaf dem. Detta måtte i sanning åstadkomma ett rätt vackert skrällandev, sade prinsessan, utbristande i skratt. Så säger också kocken,, återtog gossen med nedslagen blick; men det dumhbufvudet har icke öra, icke själ för musik; och när jag utfört mina vackraste stycken och mina mes! välljudande arier, förklarar han alltid, att han icke hört något annat än skrällandet af stekpannorna. Men detta är icke allt: en vacker dag — det var i går morse — sade han uttryckligen att jag gjorde bucklor på dem. Jag blef så förargad öfver hans osanning, att jag kallade honom Midas. v,Och hvem är Midas?) sade han till mig. En kung, som icke tyckte om musik, och som fick åsneöron, svarade jag; och efter den stunden fann jag, att jag icke hade något annat att göra, än att springa min väg. Han ville afhugga mina händer med sin stora knif. ,Jag kan mycket väl förstå allt dettar, sade Mademoiselle, men jag kan icke förstå, hvarför hertigen af Guise förde dig från Italien.n O, det är en allt för lång historia att berätta nu; jag fryser och är sömnig. Och hungrig äfven, karhända?, tillade Mademoiselle, som märkte att den lilla Florentinurn var nära vanmakt, och hörde att hans röst blef allt lägre och svagare. nJag har ingenting ätit i dag,, sade han :