Aftonbladet – 21 januari 1850, sida 1

ra 23 millioner franes! Denna lista är ganska märkvärdig. På den figurerar hea landets aristokrati. På den finnas visserligen äfven upp tagna några enkor och döttrar efter förtjenta män, men derom är i det hela knappast värdt att tala, ty på dessas del belöper sig endast omkring 4100,000 fr. Enligt denna lista har Wellington och hans familj nära en million årligen. Hertigen af Grafton, härstammande från en af Carl II:s naturliga söner, har 3641,800 fr., Lord Brougham 425,000 0. s. v. Det finnes äfven pensioner, hvilka blifvit gifna i ersättning för indragna tjenster. Lord Eldons anförvandter, Thurlowarne åtnjuta årligen 275,000 francs, såsom ersättning för onödiga indragna platser vid the court of Chancery. Det finnes äfven en stor mängd pensioner, som blifvit gifna i ersältning för indragna sinekurer. Då t. ex. presterskapet i London förlidet år anmodades att upphöra med begrafningar inom staden, emedan dessa ansågos föröka kolerans intensite, hade presterskapet den oblygheten att vägra bifall härtill, så vida man icke ville gifva betydlig ersättning för de sportler, som presterna sålunda skulle förlora. För att göra sig begrepp om den oegennytta, hvarom The Thimes talar, måste man läsa titlarne på sinekurerna. Man skulle kunna tro att dessa personer företagit sig att pröfva John Bulls tålamod, icke allenast genom att lägga vantarne på dess penningar, utan ock genom att komma fram med de befängdaste och löjligaste svepskäl för sådana tilltag. Såjunda har ett visst högt fruntimmer länge varit soperska i den kongl. parken; tvenne andra brefbevarerskor; ett annat fruntimmer är högsta vaktmästerska öfver Räntekammaren; Lord Beresford är vinsmakare, magasinsförvaltare 0. s. Vv. Slutligen kastar Le Siecle i förbigående äfven en sidoblick på det engelska presterskapets ;oegennyttan, och upplyser att en personal af 4723 individer äger en årlig inkomst af tillsammans 230 millioner.