Aftonbladet – 19 januari 1850, sida 1

ket pengar. Säkerligen,, sade han, har hans excellenza gjort ett. misstag, och jag har. icke rätt att draga fördel af hans förseelse. -Derpå störtade han utan ett ögonblicks. betänkande in i hotellet. Utan att öfverlägga ens om bästa sättet att presentera sig: för den. unga ädlingen, fortsatte gossen, sedan: han omsorgsfullt bortlagt fiolen, sitt lopp, genom kontoren, köken och de långa korridorerna: i hotellet Santo. Spirito. Den första . han. mötte. var. en uppassare, bvilken ansåg den; lilla florentinaren tillhöra värdshuset och derföre lemnade honom det fat han bar, samt kastade serveten öfver.hans arm, sägande: Gå, och bär detta till måtsalen, medan jag går efter något som jag glörät.n Liksom om det varit hans syssla för hela lifvet, inträdde den lilla florentinaren beslutsamt och dristigt i matsalen, lemnade fatet åt maitre dbötel och såg sig omkring. efter sin excellenza. Han igenkände honom lätt bland flera närvarande personer; men det erbjöd sig ej något tillfälle att gifva sig tillkänna för Honom. Måltiden tog slut och afresans ögonblick var nära. Den lille musikern vände sig i sin förlägenhet till en af tjenarna, för att få tala med hertigen. Om förlåtelsen, sade han; vill ni vara så god och laga att jag får tala med er herre, innan han stiger i vagnen? Du är just en vacker pojke att tala med hertigen af Guisen, svarade betjenten,i det han gjorde en rörelse, som om han ämnat gifva honom ett slag. Slå mig, om ni så vill;, svarade den lille stolt resande sitt hufvud; blott jag får tala vid er herre. Slå då; jag skall icke återgälda ert slag, det försäkrar jag.n Tr Jag skulle just vilja se dig försöka det, sade betjenten och ämnade gå sin väg; men)