Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 2

mötte. Vid vattenhemtningsstället var en stor vak på isen, bredvid hvilken han lemnade sin kappa och sin mössa och smög sig sedan under nattens mörker åter hem, utan att blifva upptäckt. Han installerade sig genast uti sin källare och hans hustru dolde sorgfälligt ingången, i det hon lade golftiljorna åter på deras ställe. Midt i natten utgick Wanda och, klappande på alla dörrar, frågade hon efter sin man. ingen kunde lemna henne någon upplysning, återvände hon, med förtviflan målad i sitt ansigte, i dagningen till sitt hemvist. Huset var uppfyldt af folk, men om mannen kunde ingen lemna henne någon underrättelse. Han har säkert blifvit uppäten af vargarp. sade den ene. Eller ihjelkrama 1 af en björn,, sade den andra. Men han kan icke vara långt bora, sade den tredje, ty jag såg honom i går gå ned till floden efter vatten., Efter denna upplysning sprungo flera af grannarne ned till floden, der de funno Pagerskis kappa och mössa på isen. Den olycklige har drunknat, ropades från alla håll. En del p stodo att han drunknat af våda, en del att ban sjelf afhändt sig lifvet. Under tiden uppfyllde Wanda huset med sina klagorop. Med barnet tryckt till sitt bröst, kallade hon med höga rop på sin älskade Pagorski. Som alla kände de begge makarnes sällsynta ömhet för hvarandra, förundrade sig ingen öfver häftigheten af Wandas sorg. Guvernörn skickade äfven och lät beklaga den förlust hon lidit. O, jag olyckliga! ropade bon, jag hade bordt kunna förutse, att han icke skulle lefva längre, skiljd från sitt älskade fädernesland. I hast hopsamlade hon det lilla hon kunde föra med sig och förklarade att hon med sitt barn genast ville lemna detta för henne förbatliga land. Ingen kunde motsätta sig denna hennes vilja och sedan kibitkan blifvit lastad, lemnade Pagorski sitt bål för att dölja sig emellan de af honom sjelf förfärdigade dubbla bottnarne; men i samma ögonblick afresan