Aftonbladet – 18 januari 1850, sida 1

att våra mest dyrbara och sällsynta skinn såsom af sobel, blåa räfvar, m. fl. komma ifrån detta land. Den lika skicklige som outiröttelige jägaren såg sig snart i tillfälle att genom en vinstgifvande handel kunna förskaffa sig de få beqvämligheter, som för en landsflyktig under ett sådant klimat stodo att erhålla. Frikostig emot de fattige och nog klok att aldrig låta undfalla sig ett ord om det förflutna, vann han icke allenast sina olyckskamraters, utan äfven guvernörns och hans officerares aktning och vänskap. Hemma iakttog han samma försigtighet, och under hans samtal med Wanda nämndes aldrig ett ord om politiska förhållanden. Han tycktes hafva glömt Polen eller rättare hela verlden för att endast på den vrå af jorden, dit tzarens hän nd kastat honom, koncentrera alla sina tankar och önskningar. Ehuru Wanda icke förstod denna uti hennes tycke alltför långt drifna försigtighet, respekterade hon deck sin mans vilja. Om han kunnat glömma, tänkte bon för :ig sjelf, hvarföre i hans minne återkalla grymma hågkomster? På detta sätt förflöto flera år, och enskilda olyckor sällade sig till de politiska, som redan drabbat de tvänne wmakarne. AE trenne barn beröfvade dem klimatets hårdhet tvenne. Pagorski bar dessa förluster met sitt vanliga mod och Wanda sökte att likna honom i sinnesityrka. En hemlig sorg undergräfde emellertid Wandas helsa; Under det hon stundom med sorgsna blickar och under tårar betraktade sin man, frågade hon sig sjelf, om det väl vore möjligt att hjerta och fosterlandskärlek kunde fattas en så skön och kraftig gestalt? Likväl eburu alla patriotiska käns!or bos honom tycktes slocknade, visste hon dock icke hvad hon skulle tänka, då hon såg bonom så driftig i affärer och så öm uti sina husliga förhållanden. År 1839 anlände en ny fingtransport till Iakutsk. Deribland befann sig en gammal soldat, hvilken tjent som sergeant uti polska armeen 1831. Pagorski, som kände honom, emottog bonom som en bror, men gjorde inga frågor angående ställningen i Polen. Wanda väntade några frågor, åtminstone ett ord, ett :ecken, men Pagorski förblef i detta afseende