Aftonbladet – 17 januari 1850, sida 3

DM ön 66 H tt re Konstablarne voro tvungne att skydda Bage som folket ville mörda. Då Bage sedermera fördes inför juryn ville han försvara sin sak. Han talade om bedrägeri,. om sjelfmord, om spelhus. Bankiren Lowter i ett spelhus! det kunde ingen tro. Slutligen talade han äfven om vaxbilden. Denna id syntes alla så förryckt, att Bage sedan dess ej mer blef förhörd, utan man nöjde sig med att inspärra honom på ett dårhus. : Denna händelse blef bekant öfverallt i Lon don; tidhingarna berättade den med mer eller mindre lyckliga tillägg under samma titel, som äfven vi valt för vår sannfärdiga historia. På börsen var den ett outtömligt samtalsämne. Husets kredit stadgades ånyo och öfverskred snart till och med sina fordna gränser. Allt, äfven den besynnerliga ensamhet, hvärtill bankiren fordom sjelf hade: dömt sig, bidrog att göra honom populär. Lowter var nu icke endast enfabelaktig Cresus, utsa äfven en exentric man, och att vara ån sådan är alltid mycket fördelaktigt i London. Robert Stevenson anhöll om miss Annas band och fick den äfven, Förhören i Bages process hade öfvertygat honom, att hans äfventyr i Paris endast varit en elak dröm, och af fruktan för åtlöje tog han sitt parti att aldrig tala derom. Petter, Lowter var nu den lyckligaste menniska. Åsynen af hans familj, som han räddat ur en förfärlig olycka, var en källa till en så ren glädje för honom, att han en hel månad förde ett riktigt patriarkaliskt lif. På den trettiondeandra dagen såg han, då han vaknade, en tjock dimma genom fönstret, han gäspade länge och steg upp. Allt i huset hade en tråkig anstrykning och behagade honom ej; den gamle Toby talade för mycket, mrs Lowier deremot för litet; Anna blef pedantisk, Stevenson ensam bibehöll sin förra karakter,