Aftonbladet – 17 januari 1850, sida 3

landena, för serskilda fall medgifva äfven ena sådan. När nu dertill kommer att insinuationen det traktörernas 8. k. reglemente skulle inskränka rörelsen till vissa timmar, äfven är oriktig, och efter strängt begrepp om lemnade borgerliga rättigheters helgd, 1817 års kungörelse aldrig hade bordt kunna på traktörsrörelsen tillämpas: hvilka enl serskildt Kgl. bref den 23 Nov. 1770 ega att hålla sina lokaler öppna för bätre och sämre; (hela detta kungabref tyckes hafva blifvit så väl af öfverståthållareembetet, som vid foredragningen, lemnat utan allt afseende) så finner man lätt huru godtyckligt öfverståthållareembetet framfarit, som under erkännande i sin egen kungörelse af den 24 Aug sistl. år, att nuvarande burskapsegande traktörer och traktörsenkor icke kunna underkastas den nya, höga bränvins-utminuteringsafgiften, likväl genom åtgärden att anbefalla deras lokalers stängning, under timmar då alla andra näringsställen få hållas öppna, söker tvinga dem att till räddning af sin existens uppoffra måhända det enda öfverskott som rörelsen för en stor del af dem lemmar. Rätt löjligt är öfverståthållarens bemödande att återföra oss till 1700-talets stränga skillnad emellan mathållning för olika folkklasser, då likväl traktörsrättigheterna tydligen åsyftat ett anständigt betjenande af såväl bättre som sämre. Man kan väl ej tänka sig något bakvändare, än att genom traktörsställenas tillslutning för de så kallade bättre, under åtta timmar på dagen, tvinga dessa att gå på de då öppna krogarne för att få förtäring. Men betänkligast af allt synes det vara, att i sjelfva verket regeringen och dess embetsmän uppträda såsom beskattande myndighet. Rikets ständer hafva nemligen lemnat åt magistraten och börgerskapets äldste, att bestämma den serskilda beskattning för utminutering af bränvin, som bör till statens kassa utgöras. Då nu dessa myndigheter hördes angående traktörernas yrkande, att på grund al borgerliga skyldigheter samt äldre konungabref bibehållas vid sina hittills innehafda rättigheter, utan att erlägga annan afgift än den de förut erlagt, hafva, ehuru detta icke omnämnes i den Kongl. resolutionen, dessa myndigheter förklarat sig tillstyrka traktörernas begäran, och således medgifvit att beskattningen icke borde påtvingas dem. Det oaktadt fastställes af regeringen den Öfverståthållarens godtyckliga åtgärd, hvarigenom de ovilkorligen tvingas att utgöra denna beskattning; och det är sålunda i sjelfva verket han, Öfverståthållaren, som nu beskattar dem.