Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 3

eller utom tjensteeller lönegrad), frågan om arfvode af förstnämnde orsak allena förfalla; och vidkommande min afsägelse af-förordnandet, meddelades mig, enligt anhållan, underd. besvärshänvisning; men höglofl. kolleg. förklarade sig icke kunna fästa något afseende å min afsägelse af förordnandet, och som min tillkännagifna afsigt att klagan hos Kongl. M:t i underd, anföra, icke, jemlikt uttryckliga (?) stadgandet i Kgl. cirkulärbrefvet den 4 Aug. 1762, frikallade mig från skyldigheten att under tiden ställa mig kolleg. öfverklagade beslut till efterrättelse, emedan i öfrigt K. M. och rikets tjenst icke försummas eller eftersättas får; förständigades jag att under afvaktan af Eders K. M. nådiga beslut, från den 4 Jan. och tills vidare förrätta kammarförvandtstjensten, vid äfventyr af ansvar-såsom för olydnad mot höglofl. kollegii bud och befallningar; öfver hvilket sistnämnda föreläggande jag jemväl erhöll hänvisniag att anföra underd. besvär. Alltsedan den tid statens embetsoch tjenstemän upphörde att vara, eller att anses såsom konungarnes eller de styrandes enskilde tjenare; alltsedan de upphörde att lyda under gårdsrätten, eller hoflagen; således under en tidrymd af flere århundraden, hafva statens tjenstemän mer och mer blifvit betryggade för faran att från sine sysslor skiljas, utan att hafva begått fel i tjensteutöfningen; och sedan man insett nödvändigheten af tjenstemännens oberoende af förän-dringar i allmänna hushållstnrättningarne, har sednast genom 36 Ä af nu gällande grundlag, blifvit bestämdt att, utom de embetsoch tjenstemän, som innehafva s. k. förtroendesysslor, alla andra embetsoch tjenstemän icke kunna, utan medelst ransakning och dom, hvarken afsättas, ej heller, utan efter egne ansökningar till andra tjenster befordras eller flyttas. Huruvida högl. krigskoll. egt välgrundade skäl, att med stöd af E. K. M. nådiga ofvan citerade stadgande i mom. litt. f., af skrifvelsen den 6 Nov. sist!. år, angående krigskoll. nya organisation, förflytta mig från revisorstjensten i andra departementets utrednings afdelnings kammarkontor; till en ny tjenst i det nya eller andra kammafrkontoret, neml. det för utredningsoch underhållsärenderne, är mig icke tillständigt att här bedömma; men att det är min grundlagsenliga rätt, enligt åberopade 36 af re geringsformen, att icke ohördan åläggas hvarken andra eller flere göromål, än de hvilka mig såsom revisor i krigskoll. utrednings afdelnings kammarkontor tillhöra; än mindre att åläggas för min revisionsbefattning fremmande göromål, derom har jag aldrig tvekat; likasom jag vågar tro, att öfvertygelsen om giltigheten af en sådan rättighet delas af hvarje sjelfständigt tänkande embetsoch tjensteman; ja, af hvar och en som tagit någon kännedom af allmänna förvaltningsärender, och besinnat de menliga följderna deraf att tjenstemän mot sin vilja flyttas från befattningar, uti hvilka de vunnit erfarenhet, hafva mer fallenhet för, eller finna för sig lämpligast, eller att de underkastas en större och ansvarsfullare tjenstgöringsskyldighet, utan vedergällning; och jag har derföre icke dragit i betänkande att hos E. K. M. i underdånighet anhålla att varda bibehållen vid de rättigheter grundlagen mig tillerkänner; äfvensom, enär högl. krigskoll. åt mig uppdragit ifrågavarande nya befattning, förenad med många och maktpåliggande göromål, utan förhöjning i löneinkomster, hvarigenom jag, om koll, befallning, på sådane vilkor, borde åtlydas, skulle, i saknad af egna tillgångar att uppoffra, ovilkorligt blifva förderfvad till min välfärd; jag, till förekommande af denna olycka för mig och familj, får underdånigst åberopa 146 af regeringsformen, eller stadgandet, att ingen må kunna förderfvas till sin välfärd, utan han lagligen förvunnen och dömd är. E. K. M. har uti dess, till rikets år 4844 församlade ständer, aflåtna proposition om statsverkets tillstånd cch behof, i nåder täckts förklara, att statens tjenare böra, så vidt staten dertill eger förmåga, vedergällas på det sätt, att aflöningen fullt motsvarar deras möda och tjensteansvar; samt Jlemnar dem, hvar i sin ställniovg, tillräcklig utkomst, men med anspråk att embetsoch tjenstemän å deras sida nitiskt och odeladt egna sig åt tjensterna, och genom detta E. K. M. nådiga meddelande har än ytterligare blifvit bekräftad den grundsats, att embetsoch tjenstemän, såsom kontrakenter med staten, böra för tillökning i göromål och ansvarighet, kunna fordra tillökning i löneinkomster. Hvad mig enskildt beträffar, och om jag blifver skyldig förklarad att förrätta den ofvanomförmälde tjensten, utan en någorlunda mot göromålens mängd och beskaffenhet svarande ersättning, (inträffade förhållanden tillåta mig likväl icke nu mera att på något vilkor frivilligt mottaga kammarförv.-tjensten) skulle mitt tjenstenit förlamas, och den för samma tjenst erforderliga tid icke kunna odeladt egnas åt tjensten; e medan jag för att hafva utkomst för min familj måste likasom hittills använda tiden äfven till andra göromål, vare sig, såsom de fleste embetsoch tjenstemän,iantingen till flere tjenster å kronans stat, eller uti enskilda uppdrag, eller förrättningar. Jag får derföre, på grund af innehafvande fullmakt och regeringsformens stadganden, underdånigst anhålla, att blifva frikallad från all annan tjenstgöring, äu den jag hittills förrättat, så att jag hvarken må betungas med flere göromål än dem min revisorstjenst i krigskollegii andra departements utrednings afdelning tillhöra, och vid hvilka jag eger att påräkna uteslutande och ansvarigt biträde af en kammarskrifvare; ej heller med andra göromål än som, efter billighetsgrunder, kunna anses motsvara det revisionsarbete, hvilket i följd af krigskoll. nya organisation blifvit från revisorstjensten i andra departementets utredningsafdelning, till högl. kammarrätten öfverflyttadt. De skäl jag i underdånighet anfört i bufyudsaken, får jag jemväl underdånigst åberopa med afseende på högl. krigskollegii, med åberopad tillämpning af kongl. cirkulärbrefvet den 2 Augusti 1762, förnyade åtgärd, att ålägga mig tjenstgöring såsom kammarförvandt. Det torde, såsom icke fremmande för ämnet, nådigst tilåtas mig få anföra, att af de 3:ne personer af andra tjenstegraden, nemligen revisorn Bergström och underteckned, samt bokhållaren Friis, hvilka voro närmast kompetente till ifrågavarande kammarförvandtstjenst, den sistnämnde är till ål-l derj betydligt yngre och icke ovan vid de göromål, som tillkomma kammarförvandten, åtminstone är han lika om icke mera vand vid dessa göromål, än vid bokslutsarbete, hvilket förhållande ärl nogsamt kändt af hvarje tjensteman i krigskollegium. Höglofl. kollegii tjenstemannapersonal, som naturligt-: vit med uppmärksamhet följer sine förmäns tillgöranden i befordringsväg, hade derföre all anledning till förmodan, att kollegium var sinnadt att då näm