Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 3

Några dagar efter den förut omtalade tilldragelsen låg bankirens fru till hälften på en chaise-longue; bredvid henne bläddrade Anna tankspridd i en minnesbok: Möbleringen i denna lilla salong, hvari de befunno sig, öfverskred gränserna för privatpersoners lyx; den var konungslig, och endast vid jemförelsen med miss Lowters sköna anlete tycktes den icke kunna bli för lysande. Mrs Lowter var ett fyratioårs fruntimmer med ganska aftärda anletsdrag; lidandet hade påtryckt dem: sin stämpel. Tid efter annan kastade hon förstulet en blick på sin dotter och en tår framträngde i hennes öga. Jag tycker, sade Anna, att herr Stevenson låter oss bra länge vänta på underrättelse om SsIg. Han reste först för åtta dagar sedan, anmärkte modren. Åtta dagar, återtog den unga flickan, äro mycket, . mycket långa. Och Anna dolde ansigtet bakom boken, som hon. höll i. banden, liksom hon ångrade att ha yttrat. dessa. ord. Hon älskar honomp, sade mrs Lowter för sig. sjelf. Arma barn!ip En betjent öppnade i detsamma dörren och anmälde herr Bage. Detta namn tycktes åstadkomma samma verkan :på båda fruntimmerna; mrs Lowter rynkade ögonbrynen och Anna undslapp ett för den kommande föga smickrande utrop. Mr Bage var utomordentligt ful; hans anletsdrag : uttryckte girighet och egennytta; 1 hela hans väsen låg nigot simpelt och lågt... Han inträdde med temiigen oförskämd hållning, helsade vårdslöst på fruntimmerna och kastade en stör portfölj på bordet. Gud straffe migp, utropade han, om icke miss Lowter blir: vackrare med hvarje dag! Denna engelskt artiga komplimang blef obesvarad. Bage vände sig nu till modren.