Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 2

huset, hade: han förälskat sig i sin principals dotter, miss Anna. Mrs Lowter såg med välvilja hans böjelse, miss Anna äfvenledes, så att han kunde hoppas, blott den skändlige Thomas Bage ej vore der! Hvad bankiren sjelf beträffar, så visste Robert ej hvad han skulle tro om honom. Han var en besynnerlig menniska! Robert hade just i dag anländt till Paris med uppdrag att inkassera åtskilliga summor i Frankrike. Då han steg ur vid värdshuset, hade han hört nämnas sin principals namn, och låtit för sig beskrifva den person som bar det. Allt slog in till punkt och prickap, sade Robert i det han slutade sin berättelse, samma ålder, samma utsende. Och, på min ära, ju mer jag betraktar er... Men det är inte värdt att tala mer om den saken. I början ansåg jag det icke för helt och hållet omöjligt, att det kunde vara hr Lowter, och jag önskade så mycket mer att träffa honom, som jag ännn ej haft den lyckan att se honom. Huru! utropade Lowter, har ni aldrig sett honom under sex månader? .-.-. Man var vid tredje buteljen portvin. Stevenson, som började bli allt mer och mer förtrolig, stödde armbågarna mot bordet och antog en hemlighetsfull uppsyn. Ni inser väl, sade han blinkande med ögonen, att det der ser något besynnerligt ut. I London går också det ryktet .-.-. Ja, jag visste väl att mitt minne ej hade bedragit mig; inföll bankiren, de säga, att bankiren Lowter är död., Död? Det vet jag icke af. Nej, det sägs, att han skall vara förryckt. Petter Lowter gjorde en misstrogen åtbörd. Jo, det är säkert det, sade Stevenson, och det är på intet vis fördelaktigt för husets kredit. — Men af hvad skäl säger man det?