Aftonbladet – 16 januari 1850, sida 1

mit öfver Cahens afsättning. Presidenten för Israelitiska konsistoriet i Paris, Franck, medlem af institutet och professor vid Lycee Charlemagne, fick uppdrag att begifva sig till Parieu för att göra föreställningar. TYSKLAND. Det har förut varit berättadt om professor Kinkels inspärrande på tukthuset för hans delaktighet uti de politiska rörelserna. Uti en med sednaste post ankommen skildring af nämnde professors närvarande belägenhet, heter det att han fortfarande hålles vid fångkost, samt nödgas gå klädd i vanlig fångdrägt. Uti hans cell får ej finnas annan lektyr än en bi: bel och psalmbok. Fången sysselsättes med renskrifningsarbete. Kinkel har utgifvit en konsthistoria, hvaraf blott första delen utkommit; han har önskat att få i häktet fortsätta detta arbete, men inrikesministern har förbjudit fången hvarje litterär sysselsättning, och den arme professorn nödgas fortsätta sitt afskrifningsarbete. Emediertid tilltager oupphörligt allmänhetens intresse och deltagande för den så hätskt förföljde skalden. Kinkels dikter köpas med begärlighet, och finnas nästan hos hvarje pommersk familj, och en boklåda uti Stettin hade utsålt hela sitt förlag af alla denna författares arbeten. Staden Braunschweig har utnämnt v. Gagern till hedersborgare. ÖSTERRIKE. Från Prag skrifves att d:r Palacky, som uti ett böhmiskt blad låtit införa en uppsats, hvaruti han förkastade centralisationssystemet och lifligt förordade en federativ grundval för det österrikiska statsförbundet, plötsligt lemnat Prag, och uppgifvit det politiska bataljfältet åt sina triumferande motståndare. Saken har väckt ett ofantligt uppseende emedan Palacky är en man som ej skyr att öppet förfäkta sina åsigter. Orsaken till Palackys oförmodade afträdande var att han väntat sig motståndare blott uti de konservativas och tyskarnes läger, hvaruti han likväl bedrog sig, ty han föll, ett offer för sitt eget parti. Bland detta höjde sig rätt många röster emot Palackys program emedan det kom deras planer i förväg. Icke mindre federalistiska, men icke så öppenhjertiga som Palacky, ville dessa koncentrera alla sina krafter till den tidpunkt, då vid revisionen af kartan, mera spelrum vore att hoppas för federalistiska manövrer, än nu, då intet hopp är för handen att kunna uträtta något dermed. Genom Palackys redliga öppenhet kommo de plötsligen i förlägenhet, och funno sig nödsakade att desavouera deras ledares projekt, såsom förtidigt. Palackys afträdande är ett stort nederlag för partiet, och det torde blifva svårt för detsamma att ersätta förlusten af denne energiske man. I Galizien har Weichseln svämmat öfver sina bräddar; omkring fjorton landskap hafva blifvit hemsökte af vattenflödet, hvarvid flera menniskolif och en mängd boskap omkommit, samt stor skada blifvit föröfvad på jord och egendom. Ungerska bladet Magyar Hirlap uppmanar 67 för majestätsbrott anklagade personer att inställa sig för rätta. Bland dessa äro: Kossuth Lajos, (magyarerna sätta dopnamnet efter familjenamnet), Rakoczi Janos, Egressy, Messaros, krigsminister hos rebellerna, Szemere, inrikesminister hos rebellerna, grefvarna Kasimir och Stephan Batthyanyi.