syres af preussiska ministerens sednaste pro. gram, hvaruti projektet att utstaka en demarka: tionslinea för den efter nationaliteten reorganiserade polska delen af Posen uppgifves, hvar: emot i stället hela storhertigdömet skall blifve införlifvadt i tyska förbundet. Den preussisk: regeringen fattar ej dylika beslut på egen hand Om, utom.de i Böhmen, vid sachsiska grän sen samt den i Voralberg till skydd emot Wär temberg och Baden uppställde österrikiska kå rer, äfven i ryska Polen och vid den tysk: ortgränsen österrikiska trupper förläggas, så kan tzaren vara lugn för Tyskland och obehin. dradt utföra sina planer mot Turkiet. Att Osterrike kunde frestas att hålla Poler längre besatt, än som vore Rysslands afsigt behöfde czaren ej befara, då under det förflutns årets lopp, hans hjelp allena förmådde sammanhålla den i fullkomligt upplösningsskick råka: de enhetsmonarkien. Men ju mer ett rysk anfall på Konstantinopel, ju mer denna stad: eröfrande af ryssarne (hvilket vore för Medel hafvet ungefär detsamma som eröfringen a Sverige för Östersjön) hotar Englands makt; ju mer visar-sig Ryssland angeläget att med detts sistnämnde land afsluta handelsnegociationer för att på förhand gifva det handelsidkande England ett bevis, att det obekymradt kan åse ryssarnes framryckande mot Konstantinopel Att ingenting är att frukta af Frankrike inses lätt af den franska regeringens hållning under det förflutna året. Ryssland är i det hjertligaste förstånd med de österrikiska och preussiska kabinetten. Tyskland existerar ej mer annorlunda än som ett geografiskt namn. Alltså är England ensamt att frukta, såsom ett stöd för Portens motstånd mot Rvsslands anspråk, och hvarigenom sistnämnde makt åtminstone för ögonblicket funnit sig nödgad att icke skrida vidare än till hotande noter. Men detta är för Ryssland en förödmjukelse som väl ej skall ändra czarens planer, men väl mana till hämnd, när rätta tiden dertillär inne.