Aftonbladet – 14 januari 1850, sida 1

ord voro präntade: Riddarsalen. Albrekt, som n ej kunde tvifla på, att han var vid målet, begärd nyckeln, och först då han hörde tjenarens steg lång ned i trapporna, öppnade han dörren till denna fö hosom obekanta helgedom. Med beklämdt hjert inträdde Albrekt och för hans förvånade blickar up penbarade: sig en sal så stor, så rymlig, att haj knappt . kunde påminna sig hafva sett en dylik Sakta drog han den tunga, väl arbetade dörren ti bakom sig, med allvarliga känslor, men med hastig steg gick hdn midt öfver det glatta, :bonade ekgolf vet, var stora tjocka plankor lemnade: hans ste; nästan utan ljud. . Med förvåning upptäckte han att hela denna: ofantliga sals väggar voro betäckte med porträtter, vapen och rustningar, och en lät skekning af helig vördnad genomfor Albrekts höga gestalt, då han såg sig i ett nu omgifven af en skara forntida bjeltar, hvilka med skarpa ögon och barska dreg symkes oafvändt betrakta honom. Föga mildare sågo de sköna, stolta, sedesamma matronorna ww. Albrekt drog ett djupt andetag, ty han kände sig helt obetydlig ibland detta sällskap, der hvar och en kanske med sitt hjeltemod och sina bragder fordomima satte en hel verld i förundran, Desih ofantliga tridsyxor, spjut, sköldar och lansar, som i tunga ch grofva former hängde på tjocka hakar, bevisade ydligt styrkan hos deras fordna ägare. Albrekt var verkligen hänryckt. Med alla dessa vild Tr och vepen för ögonen kunde ham så lätt lrömma sig tillbaka i de gamla goda riddartiderna ch hans: fantasi f.ttade honom flera sekler tillbaa. Han, var liksom förflyttad till en annan verld enom sitt inträde i denna sal, och fördjupad stod an uti sina betraktelser och drömde om en tidunkt, som låg flere selåler aflägsnad från den närarande. Men hastigt drogos hans blickar bort irån allt detta, och uti ett irramde skick tycktes de ;rskande besöka de fyra hörnen af den stora salen. len då man stod i dess medelpunkt, hyilket just nu ar fölet med Albrekt, var det icke möjligt att rätt lt och klart urskilja föremålen, i synnerhet om et mar önskade upptäcka, sabtt uti ett hörn och irdoldt bakom en af de stera spisar, hvamaf, denna kunde uppvisa flera. Albrekts nyfikenhet tvang onom således att göra en ordentlig tpptäcktsresa ir att söka den tafla som nu för ögonblicket mest itresserade honom. HRenna; vår smart funnen och Idelss som grefvinnan sagt honom, såt hon unangövad i ett af salens hörr. Den fordom hvita eduken, som gömde alla kemlighetsfulla bilder, gde guhad och full af damm, nästan öfvertäckt ed sptndelvivar, i hvilka en mängd offer är MH