Aftonbladet – 11 januari 1850, sida 3

hafva sammanskrifvit sin bekanta historia öfver muhammedanska dynastierna efter arabiska källor, men nu befinnes icke blott icke hafva begripit hvad han läst i dessa, utan med en ovanlig oförskämdhet diktat ihop rätt mycket af sin egen fatebur. Hos Hr D. inser man nu tydligen huru väl de Christnes och Arabernas berättelser sammanstämma, så snart man underkastar sig mödan att granska dem. Utan språkkännedom blir dock detta omöjligt. Såsom prof på Hr D:s mångsidighet och skapsinne kan nämnas den sista afdelningen i boken som behandlar Rodrige Diaz el-Campeadörs, Romancernas Cids historia, som härvid får ett oväntadt ljus. Måtte Hr D:s mödor vin na den uppmuntrau de förtjena och andra deraf uppmanas till lika grundliga rensningar på historiens ofta nog vanstälda område . Skånska Skolväsend:ts historia, utarbetad isynnerhet efter. otryckta källor, af. Joh. Ernst Rietz. Lund. 1848; 655 sidd. stor oktav, å 3 rdr 16 sk. bko. . (Forts. från JM 299 sistl. år.) Åt historiken om skoltukten och sättet att: upprätthålla disciplinen inom läroverket, egnar; hr Rietz ett eget, ganska vigtigt och innehålls-! rikt kapitel. Det är märkvärdigt att se huru! barbariet inom skolan i denha väg motsvarade vildheten af brottbehandlingen i allmänhet. Man insåg då icke ännu det stora företräde och den kraft, som andliga korrektionsmedel hafva framför en rå, ofta förderfvande i stället för förbättrande, kroppslig aga, i synnerhet om denna! bibringas till öfverdrift. Låtom oss höra hvad! hr R. berättar: Förnämsta medlet under medeltiden att hålla skolornas lärjungar till ordning och flitig läsning var! stryk, som utdelades både först och sist samt på ett! barbariskt sätt. Då munkarne i S:t Gallen brutit; mot ordensreglorna bundos de vid en pelare, öfverkläderna afdrogos, hvarefter de gisslades. Abboten i S:t Genovevas kloster uti Paris lät ej blott gissla en munk, utan befallte honom äfven under en vec-. kas tid äta jemte hundarne på marken: Också den berömde Robert af Sorbonne, som;år 4250 stiftade det frejdade theologiska kollegiet Sorbonne i Paris,j föreskref uttryckligen käppens bruk i skolorna, ej blott mot lärjungarne, utan äfven -mot underlärarnej (parvi magistri) i de lägre skolorna, då föreståndaren (magnus magister) hvarje lördag pröfvade disciplarne och fann att de af underlärarne illa voro undervista. Ja denna pedagogiska talisman begagnades sedan 43:de århundradet till och med mot studenterne och baccalaurei i Paris. Men vändom våra blickar mot norden! Vi finna att lärarne i våra nordiska skolor ej gått fogligare till väga än deras bröder isödra Europa. Afven här betraktade man stryk såsom det yppersta universalmedel. för bibringandet af lärdom och kunskaper. Denna stränga skoltukt kan i någon mån ursäktas, då man betraktar det i hög grad sedeslösa tillståndet hos medeltidens skolungdom. Om den hos oss rådande barbariskå skoldisciplin: talar Kristiern Pe-t dersen i sin bok Om Börn at holde til Skole og Studium och at skicke .gode Scolemestere til dem. Antwerpen 1531; med följande ord (fol. c. 7): Gud har gifvit, säger han, sin nåd att barn och unga menniskor kunde nu lära med lek och lust allehanda visdom, konst och tungomål utan den obarmhertiga hudstrykning och slag af ferlor och stora bödelsris, som man förr plägade bruka i våra danska, svenska och norrska skolor, med hvilka skamliga och omenskz liga slag och hugg de omilda .skolmästarne fördrefvo många goda unga Peblinge och Degne från skolan och. god lärdom. . De forkuede också många med stora slag och hugg, att de sutto så rädda, som en hare för-hundar, och kunde ej komma i hog, hvad der sades och lästes för. dem 0. s. v. De sattes till skolmästare, att de skulle med goda lämpor, lust och glädje undervisa de unga, och ej för att vara bödlar. Då någon förebrådde dem deras barbariska uppförande och sporde, hvarföre de voro så omilda mot. sina .disciplar, svarade de: Jag, hafver sålunda köpt amin. ;lärdom: och visket, jag vill ock pål samma sätt sälja den igen. Denna omenskliga behandling hade k. Kristiern II för afsigt att förbjuda i sin Skolordning, enligt hyvilken ferlor ej skulle få nyttjas, ej heller skulle man pslaa: Börnene : saa: vmadelighe oc vskellighe :mett Riiss,: som thii her: til giortt haffuer. Samma allmänna skick att ideligen slå och piska har också gjort ätt en ferla eller ett ris ansells såsom symbol på ett skolembete, hvilket man bland unnat ser.af den frejdade. danske rektorn Morten Borups liksten. — Ett gammalt länge rådande bruk har också varit att då någon till ett skolembete skulle installeras, öfverlemnades åt honom ett ris (2: sceprum scholasticum). Vid skolorna fanns gemenligen också ett fängelse samt en stock för awt deri innesluta de uppstudsiges fötter. Men det var ej blott före reformationens införande om en sådan sträng skoltukt herrskade; den fortfor ifven lång tid derefter. Efter Viborgska skollagen år 1604, stadfåstad af dervarande biskop, prelater ch residerande kaniker, stadgas i en särskild afdeling, kallad Piskrätten (Jus virgarum), att spel, sviande, otukt, nattsvärmande och slika grofva förseser skulle straffas med att stå skolrätt d. ä. hudlängas på bara ryggen (nudato tergo). De, som ansåfvo sådana förseelser, eller hvilkas-vittnesbörd fällde len skyldige: fingo förlåtelse för de smärre förseelser, vilka de kunde hafva begått. Att hafva försummat kolan en dag iörsonades af de vuxne lärjungarne, nligt Odense skollag, med trenne slag af riset på le blottade skuldrorna: ett straff, som. också beamd för dem, hvilka i skolan talade modersnålet. Vid Fredriksborgs skola var stadgadt att den, som öfversta klassen uraktlät att tala latin, skulle sätas till att uppassa andra, som gjorde det, och dagigen kl. 40 f. m. och kl. 4 e. m. erhålla stryk, varmed man fortfor tills den skyldige lyckades uppsifva någon annan, som till samma svåra förseelse sjort sig saker. ; Vid: prestmötet i Lund 1569 erinrades skollärarnel m, att ej längre bruka ferle som nogen lemmele-!d tis med, utan tillbörligen straffa med ris; dog maa jä erlen staa tilstede for Ribalder, som sig opsette mod A skolemestere och Hörere. å Denna barbariska: ferla, som i så många århunG raden utgjort skoldisciplarnes förskräckelse, har först d in a i 2 I i on RN ER TEA ER SA RN TA En RA Rn AA RA RN MA vårt århundrade ändtligen blifvit utdömd. Utrymmet nekas oss för ett vidlyftigare del-.. ifvande af iere intressanta underrättelser och eflexioner i hr R:s arbete. Hela sednare afdel-! lingen upptages af biografiska uppgifter om skånes skolmän under tidehvarfven: en lektyr, n om af naturliga grunder mest tilltalar piovin: ens invånare enskildt, och mindre kan under-2 rålla svenska allmänheten i det hela, hvilken! n cke destomindre kan och utan tvifvel äfvenli kall skatta sin gärd af aktning åt författaren,l 9 2 om visat sig hafva skytt ingen möda att göa: arbetet fullkomligt i sitt slag. : MMMM