Aftonbladet – 11 januari 1850, sida 3

Litteratur. FREY, häftena LX—LXI. Slut från måndagsbladet.) Slutet af 61:a häftet innehåller en recen sion öfver hr Atterboms Siare och Skalder 4 e och 53:e delarne, innefattande skildringar a Thomas Thorild och början af Bengt Lianer Då detta arbete i sina föregående delar blifvi förut. i Aftonbladet anmäldt, skola: vi ocksi för egen del, när tiden medgifver, återkomm: till fortsättningen :af ett verk, i flera afseenden så innehållsrikt och förtienstfallt. Nu nämna vi endast i förbigående: -deni Frey gjorda expositionen. Jemte den redogörelse som i allmänhet der företages af hr Atterbomssätt att framställa Thorild; hvilket rec: (E,A. C—N på, det hela finner, ganska skickligt och: väl.genomfördt;. träffar läsaren. dock äfven en och annan anmärkning, hvilken icke synes öbefogad. Då det måste lända hr A, till beröm, att med så mycken opartiskhet och objektivitet, som i hans arbete onekligen skett, hafva skildrat en med honom sjelf så olik natur, som Thorilds; kan. det, emellertid , ickesslå felt, att han i en och ånnån punkt divergerat från honom, på så sätt; att han äfen tillfällighet hos Thorild gjort en hufvudsak, och tvärtom.. Thorilds kårakter. var revolutionär quand måme; han omfattade den Europeiska utvecklingsprocessens princip, eller tidehvarfvets revolutionssyfte, såsom sin egen grundtanke, och det var endast mot vissa former i tillänspningen, mot vissa öfverdrifter och af dem härflytande sorgliga händelser, som Thorild opponerade sig. Detta har hr A. tvärtom velat hafva så förstådt, som skulle Thorild ogillat den ofvannämnde Nyeuropeiska grundtanken eller revolutionsprincipen i och för sig. sjelf. Motivet för denna misstydning har naturligtvis varit att kunna få insätta Thorild på en så mycket som möjligt stationär linie, och göra honom till politisk frände med det parti hr A. för egen. del synes öfvervägande hylla. Rec. i Frey: har: härom följande resonnemang: De bref som bifogas från Thorild i Danmark och Tyskland (till hofauditör Edman och till Tham, se sidd. 406—128) hafva sitt förnämsta intresse i den opinionsförändring angående fransyska revolutionen, som Thörild der visar sig småningom undergå. Denna förändring gifver förf. (hr Å.) anledning till vidlyftiga betraktelser öfver franska revolutionen (sidd. 131 — 179), hvilka betraktelser vi uppriktigt önska icke måtte, genom sin för blott ett parti fullt behagliga ton; bortstöta någon ipolitiskt hänseende annorlunda sinnad Jäsare från ett arbete, som eljest är af ett öfver alla nutidens söndringar upphöjdt, rent allmänt-menskligt och allmänt bildande intresse. Oss synes förf. ej bär hafva bibehållit sin öfverhufvud i teckningen af dessa Siare och Skalder så beundransvärda objektivitet; ty huru mycket Thorild ock — rättvisligen — afskydde revolutionens yttersta gräsligheter, huru varmt han ock i skriften Rätt eller illa samhällens eviga lag ifrar mot all blind par iyrsel samt öfverhufvud mot allt hejdlöst och verkighetslöst svärmeri för abstrakta principer (frihet, jemnlikhet, personlighet, m. m.), så återtog han lock aldrig den förkastelsedöm han engång fällt öfrer stånden, och qvarstod således i sjelfva verket ltid inom revolutionens grundprincip, skiljande ig från dåoch nuvarande revolutionärer och fanaster endast i afseende på tillämpningssättet. Obektivt hade förf. från sin ståndpunkt förfarit, om nan, i stället för att betrakta Thorilds partiella förindring såsom en fofal, hade sökt förklara: huru lenne hans älskling, som han i alla andra fall räknar såsom en divinatorisk kämpe för allt det högsta och mest positiva uti menskligheten, kunde, i den ör sambhällslifvet och samhällsvetenskapen så prinipala frågan om stånden, vidhålla en åsigt, som örf. (se sid. 436) måste anse för rent negativ, men om Thorild deremot antog såsom den m isendt-: