Aftonbladet – 11 januari 1850, sida 1

af 60 bemannade skepp, som för ögat utgjorde der aldraskönaste anblick. Fartyget, som förde de höga paret, skall hafva varit det grannaste skepp, som plöjt oceanens yta. De svällande seglen af pur:purrödt silke med kanter af guld förbländade ögat och skeppets öfriga förgyllning var så stark att då solen lyste derpå, råkade man i fara att blifva stenblind om man för länge betraktade det. Tänk, ädle herre, hvilken ståt på detta slott, som nu står så öde och öfvergifvet. Det finns numera ej någon, som vill försöka att väcka det ur sinstilla dvala. Hela trakten tyckes slumra, men den drömmer väl ändå om de fordna tider, då raska gångare stodo gnäggande och frustande i spiltorna och den krigiska trumpetens ljud hördes än kallande till Bbbdiga slag än till lysande tornerspel O! hvilken tid! min nådige herre. Mitt gamla hjerta darrar af fröjd då jag tänker mig tillbaka på denna herrlighet, som jag väl aldrig skådat, men min inbillning så klart förespeglar mig. Här har visst varit fester under de sednare herrarnes tider, och flere ändå, men hvad hafva väl de varit emot en sådan dag, som den då riddar Arthur landsteg här med sin höga maka och inträdde på Orlincourt! Detta tåg vill jag återgifva er, såsom jag ser det. Först kom en låpg rad af småsvenner klädda uti silfver och blått ske. Sedan den kraftfulle ridderlige slottsherrn och vid hans sida den sköna gemålen, som klädd i guld och purpur skall hafva varit den fagraste qvinna jorden kunnat framvisa. Hennes stora mörka öga, säger sagån, kunde blott liknas vid svarta blixtrande diamanter och hennes kinder och panna vid den varma söderns röda och hvita roser. Hennes gång var både stolt och lätt och hennes skick och manår en drottnings. Derefter kom en rad af blomstrande tärnor och dessa efterföljdes af en skara riddare, alla i full rustDing, den ene ypperligare än den andra. Sist slöts tåget af de ädla herrarnas stridsbingstar, hvilka fördes vid betseln af grannt utstyrda stallknektar, som med möda tyglade de stolta djuren, hvilkas ryggar voro behängda med de grannaste schabrak och betslen lyste rikt infattade af en mängd olikartade stenar. Då nu hela denna skara tågat in i borgen, så blef här på Orlincourt den mest lustiga lefnad man kan tänka sig. Tornerspel, kappridningar, och alla möjliga högtidligheter. Riddaren var alldeles out