Aftonbladet – 11 januari 1850, sida 1

DS SSE FAR ASA REP MEESE SITEN ITE IR EYES MASt FT Caligulas hästs konsulat icke skulle hafva öfverraskat oss så mycket som vi inbilla oss. Vi skola taga vårt exempel ur Frankrikes historia; med ändring blott af namnen, skall tillämpningen nu passa in på Tyskland. Den franska restaurationen af år 1815 var inskränkt nog att företaga ett verk, hvartill menskliga krafter äro otillräckliga. Rojalisterna ville jemna med marken allt som under en menniskoålder vunnit bestånd i Frankrike, samt på denna konstmessigt jemnade mark uppföra ett nytt Frankrike, efter minnena från den gamla goda tiden. Så skrifver en ganska lugn historieforskare, från hvilken vi hemta följande: Det gällde för rojalisterna såsom regel att utrota alla de ider som väckt revolutionen; allt hvad som blifvit danadt af densamma; den känsla af menniskovärde som upphäfde den förnuftsvidriga åtskillnaden mellan ständerna; sträfvandet efter frihet, som trädt i stället för viljelös underkastelse. Det gällde att återtaga delningen af jordegendom, som, i stället för några få med gods rikligen försedde slägter med deras dagsverksskyldiga drängar, bildat jen mängd små, sjelfständiga, frihetsstolta egendomsegare; den fria industrien hvars vinst ofta fördunklat de stores rikedom; samt slutligen den lagbok uti hvilken rättvisans förnuft förkroppsligat sig. Det gällde med få ord att taga hämnd! Derföre utfärdades lagen ,emot upproriskt skrik, som belade hvarje misshaglig meningsyttring med deportation; (yttersta högern hade till och med yrkat dödsstraff); derföre utfärdades lagen till inskränkande af den personliga friheten, som gaf polisen rättighet att efter godtfinnande taga i fängsligt förvar hvar och en som misstänktes för att umgås med omstörtningsplaner. Det gafs menniskor, försäkrade ministern Decazes, i ett tal fullt af eldig hänförelse, ;som ej kunde försonas genom mildhet, som förverkade nåden och hvilkas straffbara anslag rättvisan med sina långsamma former blott sällan kunde ernå. Derföre bildandet af prevdtaldomstolar för politiska förbrytelser. Jurydomstolarne hade icke alltid fällt då hatet fordrat det, och deras domar kommo ofta för sent för partiraseriet. Derföre tillsattes en prevöt (utomordentlig kommissarie) såsom domare; dom afkunnades inom 24 timmar, och exekution följde utan apell! Derföre uppbofls ett skrik öfver folkets sedeförderf och irreligiositet; derföre återställdes klostren; derföre stiftades kongregationen, till hvilken trängde-sig gamle bönebröder och unga hycklare, emedan det ej gafs något säkrare medel att erhålla inflytelserika rekommendationer: derföre hängde man hufvudet och förvred ansigtsdragen, samt dundrade i trosraseri från tribunen. Den fromme vikomten von Castelbajac bevisade kamrarna, att äktenskapsskilnaderna voro den sanna källan till revolutionen,. emedan de föranledt familjens söndring som måste förutgå, innan det kunde komma till statens upplösning! Derföre upphäfdes censuren. Derföre rensades första kammaren och ett ärftligt pärsskap oktrojerades. Derföre upprättades Fouchs preskriptionslista fullsatt med namn som Frankrike räknade bland sina berömdaste. Derföre afrättades Ney, emedan han ej likt de andra väderhanarne vändt sig efter vinden. Derföre rensningen inom embetsmannaståndet; afskedandet af 40,000 officerare; upplösningen af polytechniska skolan; aflägsnandet af domare, som vågade hafva en sjelfständig mening. Derföre sammansvärjningar, hopgjorda af polisagenter. På anstiftan af en polisspion Scheltens, hade en utarmad och halfförryckt skomakare Pleignier och en ännu fattigare skriflärare Carbonneau uppgjort planen till regeringens störtande. Scheltens förrådde dem,l och den starka regeringen kunde icke sofva lugnt, förr än deras hufvuden fallit )l Men huru länge hafva dessa medel varit tillräckliga, huru länge har denna statens och samhällets, thronens och altarets räddning va-! rat? Jemtopp till den 27 Juli 1830! Ochl likväl satt absolutismen då ännu sadelfast, rundt omkring på Europas fasta land! Huru länge skall väl restaurationen nu kunna hålla ut, då absolutismen blott på andra sidan kossacklinien vågar visa sig i sin sannskyldiga gestalt och bära sitt rätta namn? ——