Aftonbladet – 10 januari 1850, sida 2

TTT oi. ——X———— — — ster på gafvelsidan af flygeln midt emot. Det såg serdeles eget och interessant ut. Han öppnade sitt fönster och med tillhjelp af en liten operakikare kunde han fullkomligt urskilja alla de föremål, som på det annars nog långa afståndet föreföllo honom besynnerliga. Detta fönsters arkitektur var olika med alla de andras på slottet; dess form var rundad likasom på ett kloster, tvenne snöhvita marmorpelare höjde sig på hvardera sidan om detsamma, till lika längd, och en smakfullt väl arbetad urna slutade dess höjd. Yppiga rankor af murgrön slingrade med skön vekhet sina mörka dunkelgröna grenar kring de kalla stöden mot fönstret, kring hvilket de sedan med vild begärlighet klängde sig. En väl ordnad spalier af kaprifolium, uppfylld af otaliga blommor, betäckte mer än hälften af den gulbruna slottsmuren under fönstret, och nedanföre på den jemna marken uppenbarade sig en liten parterr med blommor af den mest rörande täckhet. Förunderligt! förunderligt! sade Albrekt för sig sjelf; har min tant några rum der i flygeln! Det är ju omöjligt. Allt det öfriga ser så förfallet ut. Detta måste jag hafva reda på. Hvilka herrliga blommor! Jag tror knappt att hela Paris med Versailles inberäknad har så yppiga rosor att bjuda på. Jag måste bryta några åt min tant. Han skyndade derföre öfver gården till parterren och blickade nyfiket upp emot det hemlighetsfulla fönstret. Slottets gamla vaktmästare, Wolf, gick i detsamma med en stor nyckelknippa förbi markisen, hvars ståtliga figur och ädla hållning ibland rosorna företedde en serdeles vacker anblick. Hör min gubbe, ropade denne, hvad är detta för ett fönster, som man med så mycken konst söker att bibehålla på denna flygel, der annars allt visar tydliga spår af tidens härjande framfart. Den gamle gråhårsmannen betraktade markisen med mycken förvåning, under det han gjorde korstecknet, och sade: Bevare er Gud och den heliga jungfrun! Vet ni ej att det är grafbrudens fönster och att en säker olycka drabbar den, som här bryter en blomma eller rubbar ett löf. Grafbruden, sade Albrekt och såg med en for Iskande blick på gubben under det han likasom a en inre instinkt drog sig tillbaka ifrån parterren Hvad menar du med grafbruden, min gubbe; de l skulle mycket intre:sera mig att vetar, återtog Al: d rekt. Ni skämtar med en gammal trotjenare, min herre .!gade denne allvarsamt och skakade sitt gråa hufvud