Aftonbladet – 10 januari 1850, sida 2

ads utgång., Man hoppas att härigenom ifrån ågot håll en lycklig tanke skall framstå, hvargenom denna svåra uppgift må kunna lösas. REVY AF TIDNINGARNE. De som bakom kulisserna dirigera trålarna af tidningen Morgonbladets marionettpel hafva i sanning bra brådtom; i går anpelades redan på nödvändigheten att på nåsot sätt inskränka tryckfriheten. Detta väcser ej vår förundran; ty det ligger helt och nållet i rollen hos ett så beskaffadt bolag; men leremot tillåta vi oss en invändning emot Morsonbladets försök att taga Aftonbladet till hjelp ati detta nobla företag. Ett försök härtill har ifven skett med det slags-habilitet, som belöper sig på det hedervärda bolaget. Aftonbladet anmärkte, såsom man minnes, för en tid sedan, att en ny tidning som uppträder anonymt och annonserar sig till prenumeration, bör, sitt eget intresse, lemna allmänheten något slags borgen för att den åtminstone skall utkomma till årets slut. Detta har Morgonbladet nu, genom en taskspelaremanöver, gilvit den diktade tydningen, som om vår mening hade varit att tidningen ej borde få utgifvas utan nedsättande af en borgenssumma, ungefär som lagen i Frankrike förr stadgade, men hvilket ej angick tidningarnas förbindelse till abonnenterna, som icke hade godt deraf. Morgonbladet utbrister nemligen: Det var med stor tillfredsställelse som insändaren fann en ny ledning för sitt omdöme i Aftonbladets uppmaning till Morgonbladets redaktion att ställa en antaglig borgen, innan den fick uppträda på publicitetens bana. Ideen är förträfflig, och framställd i vårt lands största blad förtjenar den i sanning allmänhetens synnerliga uppmärksamhet. Genom dess antagande skulle man med ett enda slag utrota denna legio af ephemera infusionsdjur inom vår tidningsverld, och först då kundeman hoppas att se förtjente män och aktningsvärda litteratörer intaga deras ställe, till stor fromma för den allmänna moralen och nationens upplysning. Vi hoppas att detta ord i sinom tid ej skall förklinga; att saken skall vinna framgång och den herrliga tankan vid nästa riksdag iklädas en laglig form! Det har rört insändaren till tårar att höra vår store publicist framställa en så sann och opartisk åsigt om tidningspressens stora behof af en genomgripande reform. Vi föreställe oss just huru Morgonbladsskribenterne skolat gnugga händerna af förnöjelse öfver sitt snillrika påhitt; men glädjen öfver sådana små knep blifver sällan lång. Detta lilla hyggliga försök kunde för öfrigt naturligtvis icke aflöpa utan en personlig attack på Aftonbladets förläggare, som författaren tillåtit sig att moralisera medelst uttryckande af sin glädje öfver den förändring, som Aftonbladets förenämnde framställning i afseende på pressen skulle utvisa, ifrån dess fordna missbruk af yttranderätten m. m. Dettaär en bra utsliten fortsättning af den taktik, som städse utgjort enda styrkan hos maktens eller reaktionens salarierade skribenter. Det hör till samma kapitel som de idkeliga upprepanden, hvilka man likaledes som oftast igenfinner i Morgonbladet, angående Aftonbladets förmenta smädelser mot konung Carl Johan m. m. Uppmanar man dessa stackare att bevisa sådana lumpna angifvelser, så stå de helt flata, emedan de icke kunna det, eller ock kan man slå vad om att de taga fram en futtig ryktbar vorden saluannons år 1844, om en svinpels, hvilken våra motståndare sedermera så flitigt vändt och begagnat, att man skulle trott dem långt för detta hafva utnött densamma. Ändamålet med hela denna taktik är ej svårt att genomskåda... Först hafva det stationäras kämpar en sjuk sak att försvara och äro följaktligen underlägsne i verklig argumentation; derjemte äro de just beställde framförallt för att om möjligt söka neddraga pressen i allmänna omdömet, och hvad gör det sådana personer om de sjeltve följa med i djupet, blott de efter Don Bazils recept kunna vinna en liten tumsbredd i sender på detta fält, genom lögnens och förtalets begagnande. De veta nemligen alltförväl, att det finnes en icke ringa mängd personer, som af instinkt eller i följd af sin ställning eller sin karakter dels äro offentligheten och dess kontroller obenägne, dels hata hela den demokratiska tendensen i politiken, och som till en stor del väl icke hafva tålamod eller skarpsinnighet att följa med en sakdiskussion, men begärligt lyssna till alla denigrationer emot dem som vågat visa någon uthållande sjelfständighet; och härpå bygga de förra således förnämligast sina beräkningar. Så såg man huru Svenska Biet på sin tid åtminstone till tre fjerdelar sysselsatte sig med utfall emot Aftonbladet bestående i samma slags insinuationer och lögner som nu idislas af Morgonbladet; men det sednare är i så måtto ännu mera potentieradt att det ordentligen endast vurmar på Aftonbladet, hvilket herrarne Svensson Pontin tyckas föreställa sig hängande öfver dem likt et! Damoclessvärd. Häruti finner man också er förklaring på sådana vämjeliga fenomener som Morgonbladets attacker mot kapten Zachrisson Att draga i härnad emot den som är före mål för en förföljelse från maktens sida, an ses redan i sig sjelf, äfven om det sker me iakttagande af någon hofsamhet i tonen, i all mänhet icke precist nobelt; men det låga och