Aftonbladet – 10 januari 1850, sida 1

Nå det fägnar mig och låter godt, min hederiiga gumman, sade grefvinnan och klappade henne vänligt på axeln; oj viljen mi la så väl, men har ni äfven tänkt på milt res.öllskap? tillade hon och såg sig litet oroti kring. Man visste väl här att mor Montenau skulle vara med mig. Ah ja bevars, nådig grefvinna, det visste vi allt, och i högra flygeln af stottet äro rum för hans nåd iordningställda. På är allt godt, mina vänner, sade grefvinnan och böjde sitt hufvud med tecken af tillfredsställelse. Gör dig nu hemmastadd, Albrekt, och tag dinarum i besittning. Jag bjuder dig om en stund på kaffe till mig; måtte vi nu båda bli belåtna med vårt vistande här. Med skyndsamma steg gick bon öfver den höga allvarliga förslugan, med sina dystra pelargångar, åtföljd al Marcelline, som alltid höll sig på några stegs afstånd..; Deras gestalter försvunno bland skolonnernas djupa skuggor. Grefvinnan belröfftle en bred marmortripps, hvilken förde till den öfra våningen. Dörarne till den stora matsalen. stodo öppra. Hör var alit som förr. Grefvinnan såg sig lyktigt omkring och det var som om en lätt skakning genomiat hela hennes varelse. Nu 2jorde hon en vändning och kom in uti ett stort rum, der man tydligt såg tecken till all möjlig upputsning, men det tunga allvärliga samla stod ändå qvar, bärande prägel al fast orubblighet. Hon stannade framför tvenne lubbeldörrar, och den gamla Marcelline skyrlade frem för att öppna dem, men grefvinnan ade sin hand afböjande på hennes. ira Marcelline, började hon, jeg är oense med sdiat rätt eller orätt, då jag besrefven alä Cmsen af