Aftonbladet – 9 januari 1850, sida 3

Så och så mycket. Men hon har kört ner på sjön ... Ja, ja, det var väl hon kom upp igen. Var det icke så mycket du sade? Jo, min farbror. Men båda stånghästarne blefvo under isenr. Ja, ja, låt dem ligga der; intet kan jag gå och dra upp dem. Men hör du, Charlotta, om de få så och så mycket hvar jungfru, torde de väl vara belätnan. — Dermed slöts hela diskursen, och herrn sade endast till kusken, då denne blifvit återställd från en genom förskräckelse ådragen svår sjukdom: Du är en stor skurk, som dränkte de bästa hästarne. Denna händelse skulle helt säkert åstadkommit mycket alarm, om herrn ej haft den omnämnda lapprisskalkylen att fundera på, hvilken så upptog hela hans uppmärksamhet, att han ej kunde fästa den på en långt betydligare förlust.