Aftonbladet – 9 januari 1850, sida 3

tet å er, låt mig vara fullt lycklig på denna återseendets dag, ocb som ni verkeligen är mig någon ersättning skyldig för allt mitt lidande under dessa sekelslånga åtta dagar, så gif mig tillåtelse att följa er på den normandiska resan. Grefvinnan, som med den mest lugna min 1 VCrlden afhört brorsonens varma ord, kände sig dock till sitt inre rätt beklämd. Herr de Villages berättelse stod spegelklar för hennes minne, och för första gången uti sitt sednare lif kände hon sig förlora den lugna jemvigt, som var ett så utmärkande drag i hennes karakter. Ni öfverlägger, ni begrundar älskade tant, sade Albrekt och fattade hennes hand. Jag begrundar att du är ett grymt barny, sade grefvinnan med en märkbar svaghet i sin röst. Jag vet sannerligen ej hvad jag bör göra, och har dessutom sjelf ännu icke bestämt mig för resan. En äldre person fattar ej sina beslut så hastigt, som den glada, lätta ungdomen. Du får således rätta dig efter den förras senfärdighet, och jag hoppas att du har nog mycken grannlagenhet för att vara nöjd med det beslut jag i detta ämne fattar. ;Ol min tant, sade Albrekt med en nedstämd ton och en tydlig oro i sina vackra drag, ,jag fruktar i sanning att hafva förgått mig med min enträgenhet att vilja påbörda er min person som ledsagare. Hela verlden, det vet jag nog, skulle stå till er tjenst, men säkert skulle ingen så somljag skatta lyckan att få vara med er, någon så hasta, så flyga att fullgöra era minsta befallningar, era ringaste önskningar. Grefvinnan kände alltför väl sanningen af dessa sista den unga markisens ord. Af egen erfarenhet visste hon ganska väl, hvilken ovärderlig sak ett behagligt resesällskap är både under vägen och på sjelfva stället. Hon tog derföre sitt beslut att låta honom medfölja; men som hon icke ensam ville emottaga hans varma tacksägelser, ringde hon på sin kammarjungfru, och då denna inträdde, sade grefvinnan: Kära Fanny, såg du hvar jag ställde den lilla lådan, som juveleraren Narbonne sände mig i dag på morgonen? Om jag ej missminner mig, så finns hon visst i inre kabinettet