Aftonbladet – 9 januari 1850, sida 2

CUMlId OLM HYRSta UVUSKAN på UCL ja alTtt.e Några kuriositeter ur Skånska Adelns historia. Uti de anteckningar rörande Skånska adeln, som blifvit utgifna efter J. C. Barfods handskrift, och hvilka kort efter utgifvandet äfven omnämndes medelst en kort anmälan i Aftonbladet, förekomma en mängd högst intressanta drag och händelser, och vi tro att vi göra ett nöje åt dem af våra läsare, som icke läst boken i sin helhet, genom att meddela några utdrag derur, hvilka väcka ett eget begrepp om den tidens lefnadsoch tänkesätt, samt på samma gång gifva anledning till ganska märkliga jemförelser mellan förr och nu. Konung Fredrik II:s föreskrifter när han öfverlemnade sin son i läromästarens hand, läses i ett stycke, som har följande lydelse: Det skedde med allvarlig. tillsägelse, att ej allenast använda flit med prinsens undervisning, utan äfven bruka allvarsamhet vid hans uppfostran i god tukt och sann gudsfruktan, till dygd och ärbarhet, utan att någonsin låta honom få sin vilja fram. Härtill lades konungens försäkran om skydd och bistånd, i fall någon ville lågga hinder i vägen för detta hans embetes utöfning. Konung Fredrik har äfven sjelf ur Salomos och Syrachs böcker utdragit nyttiga regeringsoch lefnadsreglor, hvilka han tillegnat sina barn, och låtit trycka år 4583. Det exemplar konungen gaf prins Christians läromästare, magister Hans eller förenämnde Johan Michelsson, är författadt på tyska och finnes på kgl. biblioteket i Köpenhamn. Samma konung gjorde äfven ett utdrag ur Davids psalmer, hvartill hofpredikanten Knoff uppdrogs att författa förklaringar. Det blef sedermera tryckt jemte ett af konungen skrifvet företal, hvaruti ban uttryckligen anbefaller de kongl. barnen att fitigt läsa och betrakta Guds ord. Gudsfruktan ansågs då vid danska hofvet såsom en vishetens begynnelse, och konung Christian underlät aldrig, hvarken i äldre eller yngre år, att hvarje afton och morgon läsa i bibeln. Han nyttjade till den ändan i synnerhet en tysk upplaga af Luthers öfversättning af Nya Testamentet, hvilket blifvit brukadt af far och farfar, och sedan gafs åt sonen, kronprinsen Christian V, som deraf lika flitigt begagnade sig. På sitt åttonde år hade Christian IV utvalt sitt valspråk: Regna Firmat Pietas, och detta bevisar buru stort inflytande denna religiösa uppfostran haft på prinsen. Konung Fredriks vård om sin sons uppfostran var så mycket mer eftertrycklig, som han sjelf beklagade sig öfver att hans egen blifvit vanvårdad. Drottning Sophia tillhandagick äfven härutinnan sin herre på det verksammaste; som orden i konungens likpredikan lyda, hade hon användt största flit både med hand och mun, i god undervisning och rätteligen använd aga, hvarvid denna allvarsamma furstinna ej lagt finger emellan, helst hon ej derifrån förskonade sitt hoffolk, som ofta hedrades med skälig husaga.n Om denne konung finnes äfven anmärkt huru han aldrig försummade att bivista rättegångsärendernas afgörande, så. att alla rättsinniga sakegare gladde sig åt hans ständiga närvaro, helst hans genomträngande förstånd aldrig felade i sanningens utletande. Följande underrättelser om forntidens hofdrägt sakna icke sitt intresse: I anledning af Tage Krabbes kammarherretitel, tillåtes mig anmärka, att den näppeligen varit i bruk vid danska hofvet, då denne herre der uppvaktat, emedan man vid beskrifnipgen om konung Fredrik II:s begrafning 4588, och konung Christian den IV:s kröning 1596, endast finner hofjunkare nämnda, och båda dessa högtidligheter någorlunda inträffa vid den tid hr Tage Krabbe tjente vid hofvet. Ej mindre än 30 hofjunkare voro tjenstgörande vid sistnämnde kröning, och alla af ansenliga slägter. Danska hofstaten var således då långt talrikare än man vanligen föreställer sig. Hoflefnaden var vid sådana högtidligheter högst lysande, men prakten föll dock herrarne mindre kostsam, än nu för tiden. Deras högtidsdrägt var gjord af de varaktigaste tyger. Dessutom var den högst sällan underkastad någon förändring, så att en herre gemenligen kunde fara till hofvet i sin farfaders galladrägt. Att man emedlertid äfven uti äldre tider bråkat sina hjernor med bestämmelser om den eller den drägtens utseende, synes af åtskilliga i Danska Magazinet anförda handlingar, som noga utstaka hofdrägtens fordna beskaffenhet, hvilken var ganska prålande, i anseende till dess många färger, men för öfrigt ingalunda smakfull. I Danska Magazinet, V bandet, 49 häftet, ses en ritning på en hofkavaljers klädnad, enligt konung Christian III:s föreskrift af år 4543. Jackan eller kjortelen hade någon likhet med den som ännu brukas af Färs härads bönder i Skåne, ehuru med kortare lif, så att det nästan slutades under axlarne, hvilka pryddes med sådana tun