Aftonbladet – 8 januari 1850, sida 2

ilders oerfarenhet. Det är en dårskap, som kanhända bevarat Honom från böjelser af en mera farlig art än denna. Jag har således med nera nöje än ledsnad sett det välde en besynnerlig fantasi gifvit mig öfver detta unga njerta. Nu har han dock på en tid börjat allvarsamt plåga mig. Ni, herr doktor, som hela Paris tilldömer den största klokhet och verldsarfarenhet, råd och bjelp mig, ni, som så väl som jag känner Albrechts lynne. En skicklig doktor bör kunna bota så väl själens som kroppens sjukdomar.n Patienterna tilltro sina läkare som oftast saker, hvilka gå långt utöfver deras förmåga, inföll herr de Village med en bugning, ,så ifven ni, min nådiga grefvinna. Markisen är en högst utmärkt ung man, — vid dessa ord og herr de Village en pris ur sin stora guldJosa — pi alla afseenden, dock eger han en svaghet, som förundrat mig mången gång, och det är i afseende på denna svaghet. som jag uppgjort en plan, hvilken jag, när ni behagar, ir färdig att lägga för edert granskande omdöme.n Ah! herr de Village, jag visste väl att det för eder skulle gilvas någon möjlighet, men hans svaghet? — Ettbrinnande begär att forska i andeverldens dunkla mysterier. Det finnes intet i verlden som mera fängslar hans uppmärksamhet än berättelsen omandesyner och vålnader, — med ett ord, ban tror på deras tillvaro. Men lugna er, min grefvinna, det finnes ingen mera än jag som känner denna hans tro, eller detta hans begär. Anseende det sjelf såsom en svaghet, aktar han sig nog för att låta märka sitt intresse för dylika saker, och jag smickrar mig verkligen med att vara den enda, som kommit hans lust på spåren. i Verkligen, herr doktor, jag bar icke haft en enda tanke åt detta håll, och är. er förmodan sann, så gör jag er en stor kompliment 1 mitt sinne. Jag som trodde mig sa helt och hållet känna hvarje af Albrekts tankar, har aldrig mörkt någon stämning åt detta håll, eller funnit detta begär hos honom. a ;Nådigaste grefvinna! Ni känner den unga markisen så väl den ena menniskan kan känna