Aftonbladet – 8 januari 1850, sida 2

HH MMM————— nrro2ceAepp— —-— KX —— len andra, men som jag sagt, han anser sin tro Jå öfvernaturliga ting som en svaghet, och hvem can väl undra på om han gömmer denna för itt hjertas dam. . Jag förstår dock ej hvad detta har med Alyrekts böjelse för mig att göra.n Ni är oinvigd ännu,, sade , doktorn med n hemlighetsfull min. Stora mått och steg nåste tagas för att befordra stora mål. Var äker att det kommer att bråkas och rustas, nen jag tager för afgjordt att vi skola lyckas. tllt berodde dock på det lilla porträttet ni sände nig i går afton, men sedan jag sett det, hyser ag inga tvifvel om att vi skola vinna vårt syfemål, naturligtvis förutsatt att m min nådiga sår in på förslaget; jag är blott planritare. Jag brinner af otålighet att höra er, herr doktor, ehuru jag ännu en gång säger att det är mig. illdeles omöjligt att förstå huru Albrekts nöje och intresse för det oförklarliga kan hafva når son gemenskap med hans tillgifvenhet för mIS ,Vid hvilken stund på dagen i morgon Ope skar ni se mig? sade duktorn med en djup bugning. ; . Ack! När och så tidigt ni vili; Pl har så uppjagat min nyfikenbet, att jag väntar mig insen ro för den återstående delen af natten. Mitt varma nit att tjena er har kanske kommit mig att begå en oförsigtighet. Jag hade i afton ej bordt vidröra detta ämne. Åh lappril Men kanske vi nu skiljas åt. Albrekt torde annars upptäcka sammansvärjningen oss emellan. : i ; ro Ni har rätt, min grelvinna! List och försigtighet vare vårt vålspråk,. Och med en vördnadsfull bugning afligsnade sig doktor de Village. PGrefvinnan qvardröjde blott en qvarts timme efter detta samtal och inom några tinmar hade alla gästerna lemnat palen. Det ena ljuset släcktes efter det andra och snart stod det stolta palatset lika mörkt Som de angränsande husen. Albrekt lit dock Sin kusk ett par gånger köra förbi grefvinnan Orlincourts hus. Han ville se bm det lyste från hennes fönster och om han kunde uppsnappa en skugga af bennes för honom så kära gestalt. (Forts. följer.)