Aftonbladet – 7 januari 1850, sida 2

veta att den demokratiska andan, hvars inympning ägde rum åren 1814 och 1815, har fortplantat sig inom ryska armåen till en grad, som ingen anar i vestra Europa. Äfven tzarerfe — heter det slutligen — vandrar på en vulkan, och för att hejda dess utbrott, skall han sannolikt gripa till något stort företag, som kan tillfredsställa ärelystnaden hos hans halfbarbariska folk. Vore frågan icke om mer vän ett afträdande från styrelsen, så skulle han icke tveka; men han vet att aristokratiens hat mera gäller enväldet än hans person; och då tzarsonen (tzarewitsch) Alexander är en mild ung man, vän af vetenskap och konst men föga missunnsam om makten, så behåller Nikolaus kronan derföre att han hos sig känner mera förmåga att bära henne och försvara henne, under Rysslands och verldens närvarande tillstånd., Man kan ej känna huru mycket som tilläfventyrs är öfverdrifvet i dessa skildringar; men med kännedom af de tlere föregående starkt konvulsiviska ryckningar, som så ofta förnyat sig inom Rysslands gränsor, kunna de nu synliga uppgifterna åtminstone förtjena meddelas såsom ett curiosum.