Aftonbladet – 7 januari 1850, sida 2

sånger så många menniskor arbetsförtjenst som ör 20 år sedan. Då Richard Cobden, George Wilson och nåra andra utmärkte män för 10 å 12 år sedan vå allvar började den stora agitationen emot l. le höga spanmålstullarna, som förr gjorde lefiadskostnaden i England så dyr, så väckte letta ett nästan gränslöst raseri hos de stora ;odsegarne, som i följd af de höga spannmålsriserne hade kunnat till det yttersta upplrifva räntorna å sina utarrenderade egendonar. Det fanns troligen i hela diktionären inet tillmäle af ovett och smädelse, som icke Cobden på den tiden fick uppbära från Torypartiet vid dess möten och sammankomster ller i partiets tidningar, ehuru det å andral sidan måste medgifvas, att de utmärkte männens patriotiska uppoffring af tid, möda och penningar för ändamålet erkändes och uppbars på ett lysande sätt af majoriteten bland folket och af de handlande och industriella klasserna. När slutligen ministrarne först framlade förslaget om upphäfvande af navigationsakten, eller den lag, som förbjöd att transportera varor. emellan England och dess kolonier, eller Indien, China, m. fi. länder i annat än engelska fartyg, hvilket utgjorde ett stort privilegium för de engelska rederierna, på handelns bekostnad, emedan frakterna för engelska fartyg från kolonierna till England ofta blefvo dubbelt högre än frakterna till Belgien, Hamburg 0. S. V., hvari andra nationers fartyg kunde konkurrera; så sökte de engelska skeppsredarne på allt sätt utbreda den tanken, att inhemska rederinäringen skulle gå alldeles under genom navigationsaktens upphäfvande, att hela Englands öfverlägsenhet på hafvet snart skulle gå förlorad i brist på sjötolk, m. m. Och för att gifva åt alla dessa föreställningar behörigt eftertryck, tillställdes i London en dag år 1848, just då frågan var under öfverläggning i parlamentet, en procession ef tjugutusen matroser, som först rodde i otaliga båtar från dockorna uppför Themsen, och derefter landstego nära Westminsterbryggan och begåfvo sig upp för att petitionera Underhuset att icke antaga reformen; hvilken också först i år blef slutligt genomdrifven. Denna lilla öfverblick visar huru stora hinder öfverallt vilja uppresa sig när fråga uppstår om missbruks afskaffande och huru hyckleriet och sofismerna anlitas, samt den okunniga mängdens fördomar vid sådana tillfällen alltid verksamt bearbetas, just af dem, som åtnjuta fördelar på denna mängds bekostnad. Emellertid förmodade mången, att den vidtagna tullfria införseln af spanmål verkligen skulle för landtbrukarne visa kännbara verkningar i början, då landtmannavarornas pris derigenom betydligt nedsattes, visserligen till stor fördel för hela arbetsklassen, som derigenom nu kan lefva för lika billigt pris i Storbritannien, som i andra länder, men likväl till förlust för godsegarne och de landtbrukare, som ingått höga arrenden. Men engelsmännen äro ett folk som ej lätt afskräckas af svårigheter. Långt ifrån att lägga händerna i kors och klaga, har större delen af de engelska jordbrukarne i stället vidtagit den utvägen, att genom förbättringar i jordens skötsel och hvad de kalla att minska betalningen för dagsverkena, emedan den väl födde arbetaren uträttade mera än den som svälte. För öfrigt fåstade han uppmärksamheten på nyttan af spanmålstullens upphäfvande derutinnan, att arbetsfolket nu kunde lefva mycket bättre än förr och för samma daglön bestå sig mera både kött, bröd, öl och kläler (bränvin nämndes bär. alls icke, hvaraf vill synas, att engelska arbetaren på landet icke dagligen förtär denna vara). En annan person, från Buckinghamshire, gjorde följande skildring af det sätt, hvarpå kloka landtbrukare begagna sig af de fördelar den fria handeln erbjuder: Många farmers, sade han, sysselsätta sig der med uppställande af gödkreatur, och man ser dessa djur frossa på rika blandningar af rofvor och hö och kornslag från olika trakter af jorden. Det är nicke ovanligt att se en oxe förtära majs från Amerika, bönor från Ryssland, linfrö från norra Tyskland och linsen från Egyptens fruktbara slätter. Till denna höjd har åkerbrukshandelnhunnit., Dessa fakta hafve vi trott skola intressera en och annan svensk landtman, jemte det de äro lärorika nog såsom bekräftelse på den stora vigten deraf, att handeln med lifsmedel af alla slag må vara befriad från all tullbeskattning.