Aftonbladet – 7 januari 1850, sida 2

Handelsfrihetens inflytande på åkerpruket i England. Oaktadt England på de: sednare åren föregått andra nationer med exempel genom tilllämpande af handelsfrihetens grundsatser på sina näringar, må man icke föreställa sig, att dessa grundsatsers genomdrifvande varit en lek eller gått för sig utan det skarpaste motstånd. Prohibitistintresset har tvärtom både bland jordbrukare och fabrikanter der gjort ett kanhända mera förtvifladt motstånd emot en utvidgad tillåtelse till införsel af andra länders produkter eller nedsättning af tullafgifterna, än på något annat ställe. Då ministern Huskisson i början af 1820:talet först uppträdde möd förslag att tillåta införsel af fransyska sidenvaror i Storbritannien, upphäfdes emot honom ett förfärligt rop att han ville taga brödet ur munnen på landets barn, för att kasta det åt utländningen, med mera som man alltid får höra när fråga uppstår att röra på monopolier, — samma rop, som vid sista riksdag försöktes äfven härstädes, när det gällde att få reducera importförbudet på raffinadsocker och den enorma tullen på bomullsgarn; — och ett så ilsket hat uppblåstes äfven emot Huskissons person, att han flera gånger var i fara att blifva ibjelslagen af dertill upphetsade fahriksarbetare. Handelsfrihetens sak segrade likväl, så att förbudet mot sidentygers införande borttogs och utbyttes emot en tull al mellan 20 och 25 procent af värdet; och följ den har varit, att de engelska sidenfabrikern: gått så mycket framåt, att de gifva mer än ?