tvärsäker, och i vredesmod knöt han sin hand emot det olyckliga fönstret. Majorn fann den vanliga. korngrynsgröten serdeles delikat, ehuru korporalen i sin bedröfvelse ansenligt vidbränt den, och uppmuntrade gamle Rask med ett gladt och.raljerande samspråk under det han afkläddes. Alla dessa tecken och under tillskyndade dock den ängsliga korporalen en sömnlös natt, och med bäfvan tog han i låset till sängkammaren morgonen derpå. Han hostade för att som vanligt kunna skrika sitt hollah! nog högt för att höras i hela qvarteret och lyssnade ett ögonblick. Majoren var redan uppe. Ett Hifligt intryck hade väckt honom lika säkert, men med mindre buller än korporalen, och helt fryntligt nickade han åt sin gamle: tjenare. Korporalen ryste dervid, tyckte sig se åtskilliga dåraktiga grimaser i de välbekanta dragen, och fann besynnerligheter i allt hvad majorn företog sig. , Han skyndade ut till fönstret och satte sig småleende ned. Efter en stunds otålig väntan såg han den unga frun utkomma i det yttre rummet. Hon slog upp föastret och sände lissom en vänlig helsning öfver till den gamle majorn i sitt glada leende och sina solskensblickar. Hon putsade af fönsterposten och rättade gardinerna, böjde sig ned, strök håret slätt på den lilla flickan som hade sprungit efter henne. N Majorn vred sig otåligt fram och åter på stolen, liksom dessa små bestyr oroat honom. Nu vände hon sig om och stadnade förvånad. Sedan hon stått en stund orörlig, ilade hon snabbt öfver golfvet och stannade vid ett vackert fortepiano, som. prydde väggen midt emot. Ton beskådade det med undräånde blickar och några steg tillbaka för att liksom rätt upptta denna oväntade syn. Erast) ropade hon derefter i hög och ifrig Sieg