Aftonbladet – 3 januari 1850, sida 2

att uttala den öfvertygelse att de politiska revolutionerna voro slutade för Frankrike och att de sociala begynte. Låon Faucher, f. d. inrikes ministern, förklarade att den ifrågavarande skatten hade många brister, men vore dock nödvändig, hvadan han endast påyrkade en allvarsam reform i frågan. Han påstod i öfrigt att det närvarande skattesystemet var det fullkomligaste i Europa. Budgeten vore icke heller så tryckande; af dess 1,500 millioner föllo omkring 700 millioner på embetsoch tjenstemän, till bvilka han ock räknade de 400,000 soldaterna. De höga priserna i minu handeln kommo i synnerhet från det stora antalet mellanhandlare, och dessas mängd härledde sig från nationens motvilja mot verkligt arbete, hvilken endast kunde utrotas genom en förbättring af sederna. Vi äro, yttrade talaren, en nation af handelsmän, småkrämare, och så snart någon samlat en liten förmögenhet, öppnar han bod, d. v. s. lägger meakligt armarne i kors. (Bravo! från alla sidor.) Grevy (af venstra sidan) åberopar den allmänna motviljan mot skatten, hvilken förenade alla fel, såsom ojemnhet i fördelning,vexatorisk indrifning m. m. Att upphäfva den konstituerande församlingens dekret vore ett brott mot konstitutionen. Charles Dupin bestred den ifrågavarande afgiftens ojemna fördelning, skatten träffade hufvudsakligen de bemedlade (ungefär 5 fr. pr caput) och endast i ringa män de fawuige (ungefär 4 fr. 60 cent. pr caput). Han genomgick derefter i korthet det f.anska skattesystemets historia, hvarvid han anmärkte att alla regelmässiga regeringar skyndat att återställa den afskaffade skatten. Han ansåg icke heller folkets, förnämligast landtfolkets sinnesstämning vara så fiendtligt mot ifrågavarande skatt. Dagens secssion slöts kl. half 7 e. m. (Forls.)